jag har inte kunnat sova på flera nätter. och jag vet att det bara ÄR mycket nu. i hela mig är det mycket. länge har jag kännt mig som ett glas fyllt upp till maximalt som alldeles snart svämmar över men aldig gör det. kanske är det som att sömnlösheten som säger i från. i går natt, i badrummet började plötsligt allting snurra och jag mådde illa och kände mig aningen spyfärdig. pappa föreslår att det är på grund av att jag haft lite problem med trummhinnan och att jag dessutom sovit (försökt sova) med vätska + bomulstuss i örat under natten. men jag tror att det är min kropp som lite säger i från. du känner för mycket nu hannah, du känner för mycket hela tiden. och du ignorerar alllt. 

kanske ska jag låta mig gråta i några vänners famnar i helgen. kanske ska jag bara låta mig få leva kravlöst. cigaretter. skrik. våta kinder. att vara snart tjugoett och jättemycket i mitten av allt, allt, allt. kanske är det fullt okej, kanske borde det vara så, att allt håller på att svämma över då. när en är snart tjugoett, vild, hippie, galen och jättemodig.

men samtidigt så jävla rädd ändå.