hannah ellen. ❅

saker börjar kännas lite bättre nu. jag tror det bara blev så ö-v-e-r-m-ä-k-t-i-g-t alldeles plötsligt. fastän bara en och en halv månad har gått så kastades faktumet emot mig som en våg som sakta färdats från andra sidan atlanten men som nu äntligen slår emot de höga klipporna jag passerar förbi. jag är på andra sidan jorden. jag är alldeles själv. jag har gjort det. det och lite till. allt det här. det ligger i mina händer. som en tavla jag målat. jag står framför en skulptur på muséet te papa och tänker på att någon har gjort den här med sina händer, men det skulle jag inte se, jag skulle inte ens vara här, om inte jag gjort något med mina.

 

♡ || det är så vackert. allt jag skapat. det finaste i mitt liv är det jag gör med mina egna händer. jag har alltid sagt kan själv! när någon försökt att hjälpa mig, och även om tillstund om kan vara dumt så är det precis sådan jag är. med mina egna händer började jag på en historia och varje vecka skapas nya kapitel.

 

jag ser mig omkring där jag sitter i det fullsatta köket på mitt nuvarande hostel. vart kommer alla i från? varför åkte ni? vart ska ni? vart är ert hem? varför ser ni så ledsna ut? de finns de som tror att backpackers reser med leende läppar, de ska bli modigare och de ska våga mer. och jag vet inte hur det är med alla ni andra, men min historia har gått från kärlek som brinner för resandet och världen utanför till ett bultande hjärta för det som är hemma. familj och vänner, tallar, granar och höstkyla.

 

i dag tänker jag, för första gången att nu vill jag inte mer. nu vill jag hem. och i morgon kanske jag tänker något annat. men min kropp är så trött. samtidigt som benen vill springa. jag är så mätt, samtidigt som jag aldrig kommer sluta äventyra. 

 

jag bokar inte en biljett hem. mina händer formar något annat. hur vill jag att nästa kapitel ska se ut? jag frågar mig själv. och så skriver jag. jag skriver om gröna ängar där jag arbetar, och varma middagar med nya bekanta, om en flygbiljett till ett tropiskt land och en jul då jag ser ut över haven, självsam i en bungalow med papaya och böcker. jag skriver. för att jag kan. för att det är jag som bestämmer. mina händer. min skulptur, min saga. mitt allt.