iced snowflake och en begynnande ångest.
efter att ha bott två nätter i ett väldans värt airbnb flyttade jag alltså i onsdags in på mitt nuvarande hostel. efter att ha lämnat mina grejer promenerade jag raka vägen till detta caféparadis som jag sedan innan spanat på och längtat efter att få besöka. havanna coffee works.
beställde bland annat en iced snowflake. visste ni förresten att jag har en grej för fotografier med kaffe-kopppar? för den som följer mig på pinterest (länk i menyn) så har en kanske sett att jag har ett himla drömmigt album med bara kaffe-vykort som ovan. värt ett kik, tycker jag bestämt.
cafféet har tre rum. ett för fikan, ett annat där en, liksom "live" maler sitt kaffe och så det tredje som är shoppen på fotografiet ovan. hur fint? dödsfint, minst.
när jag vaknade upp på morgonen så visste jag. nu börjar det. PMS. en begynnande ångest lade sig som en rot i magen och kampen emot hjärnspöken, krigande hormoner och en evendelig trötthet och knasig mage började. det är nu en måste ta hand om sig själv, tänkte jag och köpte mig den här fantastiska fikan.
ps. är du i wellington så gå bestämt hit. en så HIMLA god morotskaka och kaffet var såklart det bästa på länge. NZ är förövrigt ett kaffee-land och är väldigt stolta över sitt kaffe som många gånger är knäppt gott. who knew, liksom?
retro på utsidan, och insidan. vill bara jämt dricka kaffe och lyssna på billie holiday dagar som dessa. min PMS var defenitivt en klar anledning till varför jag mådde så dåligt i går. och i dag. jag tar hand om mig så bra jag bara kan, med caféehäng, lite lätt shopping, promenader, vackra vyer, böcker, gick även på bio i går med en vän och fick lov att gråta av mig lite i mörkret. och så ringdes jag och michaela på kvällen. så mycket fint utåt, så mycket ont innåt.
☽ | det är ju inte så på riktigt, det är inte sant, det som mina hjärnspöken säger. jag tycker inte att jag är ful eller att allting är hemskt eller sorgligt eller värdelöst och smärtsamt. jag tycker ju att allt är fantastiskt egentligen, och jag vet att allting kommer bli bra. men det k ä n n s inte så. inte inuti. hormonerna har liksom monterat både sorg och smärta i min kropp och jag vet att det är bara att härda ut. en vecka till, max. sedan är det över. himla pms. tacka gudarna för fina fik som ovan, en liten räddare i nöden, så att säga.
ps. tack så väldans för alla underbara pepp-ord i går. ni är så vackra. puss
☽ | det är ju inte så på riktigt, det är inte sant, det som mina hjärnspöken säger. jag tycker inte att jag är ful eller att allting är hemskt eller sorgligt eller värdelöst och smärtsamt. jag tycker ju att allt är fantastiskt egentligen, och jag vet att allting kommer bli bra. men det k ä n n s inte så. inte inuti. hormonerna har liksom monterat både sorg och smärta i min kropp och jag vet att det är bara att härda ut. en vecka till, max. sedan är det över. himla pms. tacka gudarna för fina fik som ovan, en liten räddare i nöden, så att säga.
ps. tack så väldans för alla underbara pepp-ord i går. ni är så vackra. puss
Kommentarer
Trackback
