saker jag saknar.
♡ || en liten kort uppdatering tänkte jag passade sig. i dag. söndag. stormdag. ypperligt väder för att sitta inomhus och se på när vågorna rullar in här vid camp bay famrstay där jag bott tillsammans med min nya resekamrat louise sedan i torsdags. den stranden som syns på vykorten ovan, det är den jag har utanför mitt fönster i skrivande stund. och vyerna, de beskådar jag på promenaderna. då jag stannar och mediterar eller slumrar på en hård bänk vid fårhagarna.
de senaste två dagarna har jag för första gången på denna resa känt en stor längtan till allt där hemma. till skogarna och de prassliga höstlöven, till de rykande kanelbullarna och tunna pannkakorna, till familjen, mamma och pappa och till vännerna, till systerns fina råd och till kullerstensgatorna. trots att jag är i ett ofattbart paradis så känner jag saknad. undrar så hur det kan komma sig. hur det ens går i hop.
nej, nu ska jag återgå till resans sjätte bok och försöka samla mig och förstå det faktum att allt som har hänt mig faktiskt har hänt mig. inte bara under resans intrycksfulla glitterdagar. nej. sedan jag tog studenten har jag flugit som vinden mellan kärlekar, drömmar och platser. inte undra på att jag känner mig så sliten och trött som jag gjort i dagarna. jag återkommer snart igen med mer reflektioner och fotografier. tills dess vill jag säga puss och tack för att ni finns. coffeeworld glömdes bort och jag gick en omväg. nu tror jag att jag funnit min rätta stig igen. nästa steg är att klura ut hur jag håller mig någolunda kvar på den. puss
de senaste två dagarna har jag för första gången på denna resa känt en stor längtan till allt där hemma. till skogarna och de prassliga höstlöven, till de rykande kanelbullarna och tunna pannkakorna, till familjen, mamma och pappa och till vännerna, till systerns fina råd och till kullerstensgatorna. trots att jag är i ett ofattbart paradis så känner jag saknad. undrar så hur det kan komma sig. hur det ens går i hop.
nej, nu ska jag återgå till resans sjätte bok och försöka samla mig och förstå det faktum att allt som har hänt mig faktiskt har hänt mig. inte bara under resans intrycksfulla glitterdagar. nej. sedan jag tog studenten har jag flugit som vinden mellan kärlekar, drömmar och platser. inte undra på att jag känner mig så sliten och trött som jag gjort i dagarna. jag återkommer snart igen med mer reflektioner och fotografier. tills dess vill jag säga puss och tack för att ni finns. coffeeworld glömdes bort och jag gick en omväg. nu tror jag att jag funnit min rätta stig igen. nästa steg är att klura ut hur jag håller mig någolunda kvar på den. puss
Kommentarer
Postat av: Ebba
åh vad fint!
Postat av: Anonym
Så nyfiken på böckerna:)
Postat av: emma
Hej hej, följde din blogg för kanske två år sedan och bestämde mig nu för att kika in igen. Märkte att du är i NZ där jag precis har spenderat ett år! Bodde där som utbytesstudent och vill bara säga att du borde verkligen spendera tid i Northland, vi campade iallafall där och har aldrig mått så bra, finns fantastiska stränder och så bra bara. Har rest en del i hela nz men åh blir helt kär på nytt när jag tänker på allt.
Trackback
