iced snowflake och en begynnande ångest.


efter att ha bott två nätter i ett väldans värt airbnb flyttade jag alltså i onsdags in på mitt nuvarande hostel. efter att ha lämnat mina grejer promenerade jag raka vägen till detta caféparadis som jag sedan innan spanat på och längtat efter att få besöka. havanna coffee works.


beställde bland annat en iced snowflake. visste ni förresten att jag har en grej för fotografier med kaffe-kopppar? för den som följer mig på pinterest (länk i menyn) så har en kanske sett att jag har ett himla drömmigt album med bara kaffe-vykort som ovan. värt ett kik, tycker jag bestämt. 


cafféet har tre rum. ett för fikan, ett annat där en, liksom "live" maler sitt kaffe och så det tredje som är shoppen på fotografiet ovan. hur fint? dödsfint, minst. 


när jag vaknade upp på morgonen så visste jag. nu börjar det. PMS. en begynnande ångest lade sig som en rot i magen och kampen emot hjärnspöken, krigande hormoner och en evendelig trötthet och knasig mage började. det är nu en måste ta hand om sig själv, tänkte jag och köpte mig den här fantastiska fikan. 

ps. är du i wellington så gå bestämt hit. en så HIMLA god morotskaka och kaffet var såklart det bästa på länge. NZ är förövrigt ett kaffee-land och är väldigt stolta över sitt kaffe som många gånger är knäppt gott. who knew, liksom?

 
retro på utsidan, och insidan. vill bara jämt dricka kaffe och lyssna på billie holiday dagar som dessa. min PMS var defenitivt en klar anledning till varför jag mådde så dåligt i går. och i dag. jag tar hand om mig så bra jag bara kan, med caféehäng, lite lätt shopping, promenader, vackra vyer, böcker, gick även på bio i går med en vän och fick lov att gråta av mig lite i mörkret. och så ringdes jag och michaela på kvällen. så mycket fint utåt, så mycket ont innåt. 

☽ | det är ju inte så på riktigt, det är inte sant, det som mina hjärnspöken säger. jag tycker inte att jag är ful eller att allting är hemskt eller sorgligt eller värdelöst och smärtsamt. jag tycker ju att allt är fantastiskt egentligen, och jag vet att allting kommer bli bra. men det k ä  n n s inte så. inte inuti. hormonerna har liksom monterat både sorg och smärta i min kropp och jag vet att det är bara att härda ut. en vecka till, max. sedan är det över. himla pms. tacka gudarna för fina fik som ovan, en liten räddare i nöden, så att säga. 

ps. tack så väldans för alla underbara pepp-ord i går. ni är så vackra. puss


inte helt hundra.

min andra vecka i christchurch börjar regnig och kall. det är dåligt med värme i huset. jag fryser jämt och sover med alla filtar och lakan jag kan få tag i. vi sitter länge vid brasan om kvällarna, M och jag. tittar på kriminalare, gosar med varsin hund och småpratar om allt från det djupaste smärtorna till drömresor och hundnamn. det är fint. en fin vän, det där. kommer sakna när jag flyttar vidare på måndag. minsann. | ☼☽  



förutom gos med hundar, öppen brasa och fina inneboende-kamrater så vill jag mest i från huset om dagarna. det är lite olika anledningar, men det tar vi en annan dag. nu vill jag prata om något BRA. väldigt bra faktiskt!! 



M har praktik på universitetet i christchurch och med honom får jag sjuss i utmärkt tid varje morgon för att börja dagen på ett gym/fik som hittils blivit mitt bästa häng i staden som jag inte trodde jag skulle falla så för som jag gjort nu. fina christchurch, vad du tar hand om mig väl trots allt.


gymmet mint och pure café håller till i samma byggnad vilket passar perfekt då jag kan börja dagen med ett spontant vad-kroppen-vill-i-dag pass innan jag slår mig ner och äter en v ä r l d s g o d frukost. varning: följande bilder kan ge dig ökat hunger och salivproduktion i munn.



i tisdags såg min frukost lite ut såhär!! en magisk chia-havre-mango-pistage-kokos-frukt-historia samt en kopp supergott kaffe som fick händerna att skaka av koffeeinet (så blir jag av kaffe, älskar det, men kroppen blir alldeles till sig). organic and vegan? y-e-s please!



ljust och fint. tycker att inredningen gör ungefär sextiofem procent av cafféer. sedan är tjugo procent maten och kaffesmaken, fem procent musiken (och volymen, minnuspoäng på detta café som spelar jättehög musik som ska räcka för både cafégäster och gymmisar) och fem procent personal. och här är personalen verkligen underbart trevlig. hejja kiwis, så himla trevliga prick jämt. 



en frukost, en dröm. 


i hop med mitt förtärande utav denna trevliga skapelse läser jag böcker och magasin på min ipad, den jag förövrigt skriver detta inlägg från, samt hanterar bank-ärenden och skriver om sånt som känns. ett resetips! dator är tungt, ska du vara borta kortare än 8 månader så ta en ipad i stället! SUPERSMART. tack mamma, för att du övertalade mig.


just nu läser jag en bok som heter inte helt hundra av caroline heiner. s å   b r a. den beskriver alla mina kärleksrelationer samt mitt förhållande till kärlek på pricken och jag kan knappt vänta tills slutet och se hur huvudkaraktären löser det här med kärlek alltså, för jag lyckas minsann inte med det, jag skulle själv behöva alla världens råd som finns ungefär. är det någon annan som har läst, eller läser denna bok så säg! skulle gärna vilja ha en bok-kompis att diskutera den med. ♡ | pure café alltså. hit ska jag i morgon igen. och på fredag! vilken lyx! ha det fint! puss
 

om höstkärleken, äppellunden och klumpen i magen

okej dudes. nu är det väl så att det finns många utav er fina filurer som ska börja skolan igen. kanske för första gången? hösgskolan alltså. eller universitetet! därför tänkte jag, att det passar sig alldeles utmärkt för mig att dagdrömma mig tillbaka till september 2014 och mina första dagar i mitt nya hem, mitt nya liv, min nya vardag. i skövde, där jag skulle börja plugga psykologisk coach - kognitiv neurovetenskap och positiv psykolog i tre år. 

första veckan: 


fast tre år blev det ju inte, för nu är jag på sabbatsår! på språng igen! men det är en annan saga. vykort ett visar mamma som spatserar omkring på min innergård. tappade hakan när jag såg den för första gången. blomstrande, grönskande, doft av äpplen och höstkrisp. hamnade direkt i höst-mode och åt kanel-banan-valnötter-russin gröt inför min allra första dag i skolan. hjälp så nervig jag var. "mamma och pappa kramade mig tårögda hejdå. med en ny spännande känsla i kroppen for jag sedan för första gången igenom min nya stad, på mormors gamla cykel, rosa och mötte åtta nya klasskamrater för pubb-häng. en sådan tokigt fin start"- ord från coffeeworld (min gamla blogg).
 
efter första skoldagen gick jag och fikade med en ny vän jag funnit genom sandra beijers brevvänner-inlägg! så himla bra grej det där. tips, tips! det är alltid skönt att ha någon att bekanta sig med redan innan skolan kommit i gång. vi fikade på café rådhuset som verkligen blivit ett stammis-ställe för mig i skövde. uteserveringen är stor med plats för många, är alltid solkysst samt har superbra öl. 
 

ett klävdal. slitna jeans, vintage-trjöja, vans, små elefater i öronen, vinröda läppar och en kånken på ryggen var lite som mitt signum, på den tiden.
 
och så kom hösten. är det välkänt att det är min ABSOLUTA favorithögtid, tro? krispig luft, kanel, kardemumma, chaité, äpplen och pirr i både mage och hjärta. det är nog vad som kommer motivera mig mest till att återgå till pluggandet nästa år, hösten. allt känns liksom fint då. okej. till och med magiskt. åh, jag måste erkänna att jag har lite ont i hjärtat att jag missar den årstiden i år. fast å andra sidan, på tal om magi, googla nz + fjordland. ÅH.

under min första vecka i skövde somnade jag varje kväll i tårar. jag hade bara en huvudkudde och brukade snurra i hop täcket för att ha något att krama om. jag kände mig så himla himla e-n-s-a-m om nätterna. min nya klass kändes strålande, och jag och klara hade börjat hälsa på varandra lite grann. men det definitiva, att NU BOR JAG INTE HEMMA LÄNGRE. det var svårt att förstå och acceptera. det kändes skrämmande och läskigt. men det skulle snart ordna sig, allt gör ju det, så småningom.

hela den första veckan, så kallad intro-veckan var fylld utav olika aktiviteter. jag hängde på international speed-friending, utomhusbio med klara, förfester, kräftskiva och en himla massa andra festligheter. och även fast det gjorde att jag gick om kring som en bomb utav känslor (längtar hem, älskar det nya, så pepp på vad som ska hända, så jäkla rädd, modig, stolt och så himla himla trött) så var det sannerligen väldans värt att försöka vara med på så mycket som möjligt och hänga m ed mina nya klassisar så mycket som möjligt den första veckan (som inte inkluderar att toksupa och festa det vill säga.).
 
när helgen kom for jag hem till mina föräldrar igen. det var skönt att komma tillbaka. att bara få smaka på det där "gamla" livet lite grann. föll lyckotårar när jag sprang på saknade michaela på stortorget där hon, tillsammans med sin orkester, spelade för mänskliga rättigheter och kärlek i samhället. väldans fint. 


så lunchade jag med mamma på inkognito som en vet att jag tycker så mycket om. åt en vegansallad och pratade om veckan som gått. efteråt gick vi förbi udda tina och köpte mig universums största kudde vars påse mamma satt fast en axelrem från sin handväska, så att den hängde på höften. har nog aldrig skrattat så mycket som när hon gick in på akademibokhandeln och sjöng wiggle, wiggle-låten och skakde på hela kroppen + kudden i takt med orden! wiggle, wiggle. vilken jäkla låt egentligen. 
 
 sedan skildes mamma och jag åt och jag mötte upp ebba för fika! "äppelpaj på ariman och eko-jouice med smak av grapefrukt plus peppande prat på en uteservering var precis vad jag behövde för att hämta andan, efter en världslång intro-vecka! om söndagen for jag hem igen. och nu är redan plugget, hösten och a-l-l-t-i-n-g, egentligen i full gång och det är väldans slitsamt men kalasroligt på samma gång. åh." - coffeeworld. 

och så gick första veckan. skrev en text jag fann i datorn här om dagen om mina tankar på tågfärden tillbaka till skövde. sorg, längtan, pirr och pepp. är det någon som vill läsa den? | ps. lycka till och tusen kramar till alla er som går med magklumpar och ovisshet i detta nu. det kommer ordna sig, en dag i sänder, ett andetag i taget. du är snart där. FORTSÄTT. puss
 

staden håller andan och du håller min hand.

igår tog jag bussen till göteborg för att träffa älskade klara. hon är verkligen en bästa vän. vi lärde känna varandra när vi flyttade in i samma lilla trea i höstas och blev direkt supersambos!! kommer sakna henne massor när jag åker till nz "men vi är soulmates och kommer aldrig glida isär" säger vi, och jag tror så innerligt på vartenda ord. ♥ | här är några vykort: 

vi gick till da matteo som ligger på den här fina bakgården. här finns även artilleriet där en kan köpa en massa fint men vi gick aldrig in där. kaffet var prio nummer ett!!

kom i håg hur jag såg upp mot den blå himlen och kände i hela kroppen - ut i varendra organism jag har innom mig hur JÄKLA mycket jag tyckte om livet just där och då. det är precis sådana stunder jag samlar på. dom som känns i hela kroppen. lyckoruset. det där som en tänker tillbaka på när livet känns sämst. spara. för att överleva.


snygg-klara och det GALET GODA KAFFET. alltså, det är sannerligen skilnad på kaffe och kaffe. jag dricker inte så mycket kaffe eftersom jag är väldigt känslig mot koffeinet (tror jag, blir alltid banas i humöret mitt och skakar och magen krånglar och ja) men åh vad jag tycker om. och da matteo kan sannerligen sitt kaffe! tips. 
 
alldeles nära da matteo, på magasinsgatan 22 för att vara mer exakt ligger denna underbara butik! pop boutique! massvis utav 60's-70's, både när det gäller inredning, kläder, accessoarer och VINYLER. underbart. köpte ett hårband och dregglade över paisley och fina lpomslag. hit går vi igen, absolut.

klockan halv nio var jag tillbaka i halmstad igen och TITTA SÅ VACKERT. denna stad ger mig så mycket lyckorus att jag inte vet vart jag ska ta vägen. när jag skulle ta bussen hem så kom jag på den mysiga idéen att gå lite, ta en buss längre bort än stora torg och prata i kapp med några filurer på telefonen på vägen. så jag gick och pratade, och gick och pratade, sedan gick jag och sjöng, tog selfies på snap och skämdes och efter två snabba timmar var jag hemma. en himla fin promenad som hade kunnat vara lite bättre om jag inte hade slitna vans på mig eller var jättekissinödig men en kan ju inte få allt säg. 

att beskriva kärleken mellan mig och klara är så särskilt. vi är nog lite måkära i varandra allt. kompiskärlek. och lite familjärt på något vis när vi tar hand om varandra. att luta sig mot hennes axel och fnissa åt livet eller att kramas av lyckorus i toalettkön på da matteo eller att åh:a i kapp när vi ser två snygga dudes som ser ut att vara direktimporterande från hair (musikalen) är så fint. bara så så så fint. hon kommer bestämt alltid finnas i mitt liv. klara. | ha det fint! p-u-s-s.

rawfood sallad med kokoschips och cashewnötter.


allra käraste syster. ▼ ▼ ▼

för cirka ett år sedan, när körsbärsblommorna blommat ut och vårlyckan återfanns i själen min for jag och syster till satori i malmö för att förtära kalasgod vegmat och prata av oss om sådant systrar pratar om. aka pojkar plugg och problem, plus lite drömmar och hemlisar. jag saknar henne, hon är en sådan jäkla magisk syster och när hon ringer får jag ett rus ända in i hjärtat. snart ska hon få komma hit till skövde och hälsa på. kommer bli eminent, episkt och magiskt och fantastiskt och ja, ni fattar. kärlek. puss


för sent för kärlek ren som snö.

 
chez madame i malmö serverar kalasgod vegan/vegetarisk lunch, fika och (missa ej detta;) söndagsbrunch!! gå dit bums. 


RSS 2.0