vi kan göra allt men aldrig tillsammans.
✈ två vykort från förra sommarens må-bra-dagar i sommarstugan. i skrivande stund är mina väskor packade och jag ska snart köra dit alldeles själv i en bas-dunkande cabbe och gråta lite till fina söndagslåtar. ska stanna där i två dagar och jobba. sedan kommer jag nog tillbaka hit till skåne igen. nog. puss och ha det fett fint så länge!
i dag vill jag mest bara lyssna på hjärtslag. dina hjärtslag. men om jag vore hos dig så skulle det jag inte känna mig lättad. aldrig lättad aldrig bra förrän vi känner något större och vet vad vi vill ha. och jag känner bara längtan. och du rädlsa. vi kommer krocka. den lilla kärleken som kanske börjat växa blir död. en vissen blomma. inget går och laga. när jag bara längtar. och du är så himla himla rädd.
och kanske är du bara ett saknat minne, ingenting mer, ingenting som kommer igen.
OM PICKNICK OCH LIVETS BOOST. ☯ | två vykort från picknickfestivalen i göteborg som jag besökte för prick en vecka sedan. jag och b for dit genom ett lågtryck som tyngde mig till botten. men med lite kaffe i kroppen och skratt så var vi tillslut framme vid apslätten där det var det soligaste vädret vi haft hittils i år. SÅ HIMA VARMT. vi var ett stort gäng som picnickade. ett gäng var kompisar till b, så var liselotte där med sitt gang, även klara hade polare från åmål och världens finaste elin var också på besök. och vet ni? det här låter kanske skrytigt men jag måste säga det (fuck mellanmjölk): jag var knutpunkten. jag var den som knöt i hop alla gäng. och den lilla tjejen i mig, den osäkra själen, det blyga barnet, hon var så himla stolt. tappade hakan. log men varenda cell. för en kan gå omkring rakryggad och klara av saker och tycka att livet och en själv är ganska amazeballs i bland men det här var en sådan fin livsboost. särskilt eftersom alla dessa fina människor är sådana jag lärt känna sedan dagen då jag flyttade till skövde. knäppt.
så jag säger då det, mina kära. att om ni har en flytt framför er i höst. till en ny stad, där ni kanske inte ens känner en myra. var inte rädda. för vips så ligger ni där i någons famn på någon festival och fäller en tår till hanna järver som spelar ingenting skrivet i kvällssolen. och ni fäller kanske tåren för kärleken, för tröttheten, för att hon sjunger så vackert, men mest fäller ni tåren för hur m ä k t i g t det är att ni hamnade just där. ett år senare. i solskenet med bara nya vänner i en ny stad. åh. bara minnet gör mig så himla stark och glad.
i skrivande stund sitter jag hemma hos mamma och pappa. i går var det studentfest för e och i kväll har jag spenderat tid med mamma och syster. jag har varit så himla trött. kanske är det PMS, kanske är det lågtrycket, kanske är det bara så att det är SÅ MYCKET som har hänt och att det tar så mycket energi att låta allting landa. för jag har än inte bergipigt att allt det nämnt ovan har hänt. det är så stort. och så knäppt att sitta här precis som för ett år sedan men med ett helt nytt liv i bagaget. åh, jag vet inte vad jag ska säga. göra. skriva. det är bara överväldigane och häftigt. livet alltså. tänk om en visste vad en skulle vara med om. jag tror jag hade varit stolt. även över det som gjort mig allra mest ont. jag hade varit stolt. godnatt. xx
så jag säger då det, mina kära. att om ni har en flytt framför er i höst. till en ny stad, där ni kanske inte ens känner en myra. var inte rädda. för vips så ligger ni där i någons famn på någon festival och fäller en tår till hanna järver som spelar ingenting skrivet i kvällssolen. och ni fäller kanske tåren för kärleken, för tröttheten, för att hon sjunger så vackert, men mest fäller ni tåren för hur m ä k t i g t det är att ni hamnade just där. ett år senare. i solskenet med bara nya vänner i en ny stad. åh. bara minnet gör mig så himla stark och glad.
i skrivande stund sitter jag hemma hos mamma och pappa. i går var det studentfest för e och i kväll har jag spenderat tid med mamma och syster. jag har varit så himla trött. kanske är det PMS, kanske är det lågtrycket, kanske är det bara så att det är SÅ MYCKET som har hänt och att det tar så mycket energi att låta allting landa. för jag har än inte bergipigt att allt det nämnt ovan har hänt. det är så stort. och så knäppt att sitta här precis som för ett år sedan men med ett helt nytt liv i bagaget. åh, jag vet inte vad jag ska säga. göra. skriva. det är bara överväldigane och häftigt. livet alltså. tänk om en visste vad en skulle vara med om. jag tror jag hade varit stolt. även över det som gjort mig allra mest ont. jag hade varit stolt. godnatt. xx
M83 på högsta volym när jag körde längs havet.
frihet ☮☽ ☯ ☼. | klockan är sent och jag har precis kommit hem från en studentfest. tog en omväg och lyssnade på midnight city. M83 på högsta volym när jag körde längs havet. åt smörgås med jordnötsmör plus banan när jag kom hem och lysnar nu på spotifys dagdrömmar-spellista och försöker få något slags grepp om allt som hänt. och händer. och kanske kommer att hända. jag vill gråta men inga tårar kommer fram. det är så svårt att landa. landa i hur fantastiskt allting är ändå. och hur j o b b i g t det ändå känns att inte ha ett ställe att kalla hem eller en framtid som ser klar ut. den här våren har tagit så mycket energi ur mig. och jag känner mig verkligen helt slut. då är det lätt att bli sentimental en sen fredagskväll när en faktiskt har haft hujedamig roligt med nya och gamla vänner och dessutom kört ens egen sommarbil hem med ett körkort i fickan som en ordnat alldeles själv. att sitta här och känna sig vilsen känns plötsligt helt okej. för allting ÄR faktiskt bra. det känns bara konsigt att inte längre själv vara barnet som springer ut i vit klänning och är spänd på vad för spännande som kommer att hända i det nya vuxenlivet. nu är jag i stället den snart tjugoettåriga bruden som är mitt i det där livet. i hippie-kläder och tre tatueringar som de gamla vännerna kommenterade och berömde. jag är visserligen i förvirringens land, precis som min vän elsa som precis tagit studenten är. men jag är inte längre i väntan på livet. jag är mitt i det. mitt i ett stort jävla kaos som känns så sagolikt vackert just i kväll. just i kväll känns det okej att han inte skriver och att jag inte begriper och att hösten känns är en undran och för att de finns de som känner beundran. beundran för mig. jag beundrar mig. för jag lever ju! trots förvirring lever jag! och varje dag är ett litet steg mot nåogt magiskt. det magiska kan ske i morgon. det kan ske om flera år. men jag är mitt i livet. jag skapar magi. och jag har aldrig känt mig så jävla F R I. godnatt. xx
när tar jag vara på vad jag har i stället för att ömka mig i mina egna jävla känslor?
hej! jag har PMS och hatar allt och älskar allt om vartannat. himla hormoner. det känns i varje cell att hormoner sprider sig som pistolskott mellan mage underliv och hjärnkontoret och allting känns så himla himla jobbigt. fastän det inte är det, egentligen. | jag har gjort mig hemmastadd så gott det går här hos mamma och pappa. att komma "hem" igen efter ett år på egen ort, i en egen värld är galet knäppt och jag behöver verkligen den här veckan för att bara L A N D A. så kanske komm min PMS ganska lägligt ändå.
det är något med att vara här, i lilla byn på landet hos mina föräldrar, i mitt gamla liv, som känns så himla svårt. det är som om jag vill bevisa något för hela detta samhälle som tryckt ner mig så många gånger. och jag tänker att om jag bara hade lite mer att komma med så skulle det vara ännu lättare att andas här. jag vill göra mig fri från mitt gamla jag för att det är det som ömmar men det är också något jag snarare borde stå för och tacka och ta vara på i stället för att smyga runt. RUNNING AWAY FROM THE PAST. det här kommer alltid vara en del av mig, vare sig jag embracear det eller försöker ignorera det. i mig finns minnen, bilder och påverkan. det kommer aldrig att försvinna.
well, denna vecka får stå för PMfuckingS, för jag är ingen klartänkande människa när den hemsöker mig. och nu kan jag bearbeta, tänka, planera, fundera, skriva, mysa, vila och passa på att hänga med allra käraste syster. i morgon ska jag på student och vara rfin och skratta med saknade personer och älska livet och kramas och ta knäppa vykort. så är det helg och jag åker förhoppningsvis till stugan i vettig tid och gör mig hemmastadd och så jobbar jag nästa vecka, och bor där och kommer i gång med den vardagen som finns tillgänglig där och som jag, under en lång tid sett framför mig och längtat efter.
☯ börja mina morgnar tidigt. morgonyoga vid stranden eller en löptur längs vattnet. sedan äter jag frukost och påbörjar min dag.
☯ mina frukostar vill jag ska vara lite roligare än müsli och havregrynsgröt, inte varje dag men ett par dagar i veckan minst då jag vill ha smoothie-bowls och spännande pankakor och bröd tillbaka i mitt liv igen.
☯ skriva. som om det vore mitt jobb vill jag ta förmiddagens första timmar framför datorn och skriva, skriva, skriva. gör jag älskar det. skriva.
☯ på dagarna kan det hända att jag jobbar på caféet. rotundan är kanske det finaste och sötaste caféet i hela landet, eller världen till och med! är en i halmstad ska en absolut åka dit. en måste.
☯ annars vill jag spendera mina dagar med gitarren, spela mycket och lära mig nya låtar. jag vill läsa mycket böcker, särskilt harry potter eftersom det är mitt nyårslöfte att läsa ut alla böckerna innan tjugosexton.
☯ kanske vill jag göra yoga flera gånger om dagen i bland. jag tycker det är så himla skönt och v-ä-l-g-ö-r-a-n-d-e. om inte så tar jag gärna en mindful promenad eller mediterar en stund. meditera ofta. det gör mig så himla gott.
☯ det ska komma många vänner och hälsa på mig i halmstad. så jag ser fram emot sena kvälldopp och bada massor, att grilla, ha picknickar på klippor, åka på loppis-jakt och spendera sena nätter med glas och knas och leenden och jättemycket musik.
☯ och så ska jag planera det ÄN SÅ LÄNGE HEMLIGA höstävnetyret.
i sommar har jag även en hel del planerat när det gäller resor. jag ska hälsa på michaela i stockholm och jag och pappa ska till gotland i augusti, så ska jag till gbg minst jättemånga gånger också!
åh. alltså hörrni. sommaren är här nu. lev kravlöst. säg att DET ÄR OKEJ för det är det. du kan göra tusen saker eller inget alls på en och samma dag men så länge du inte tycker om den du är och det du gör, går rakryggad och ler så är det inte värt. gräv inte ner dig. drunkna inte i dina känslor. se på himlen, mys om den är grå, ge dig ut och "embrace it" om den är blå. låt inte ditt förflutna trycka ner dig. tyck om, tacka och ta vara på. det här gäller er, och mig. ha det fint! xx
om saker jag inte begriper.
☯ ☼. | jag BEGRIPER mig inte på hur urban outfitters inte finns i malmö eller göteborg! jag begriper mig inte på hur de kan ha så mycket fint och hur jag skulle mest vilja inreda "lillstugan" på sommarstuge-tomten som jag ska bo i mest hela sommaren med ENDAST ting från UO. åh.
fast mest begriper jag mig inte på hur det kommer sig att jag jämt tittar på mig själv genom andras ögon och att det behöver något som en käftsmäll för att jag ska förstå hur mycket jag låter mig bli trampad på. du vill inte ha mig, men du vill ha mig i ditt liv ändå. men jag vill ha makten över mitt liv, mina känslor, och mig. och om jag står här i valet jag någonstans vet att jag faktiskt måste göra, så kanske det är värt att välja bort dig. xx
fast mest begriper jag mig inte på hur det kommer sig att jag jämt tittar på mig själv genom andras ögon och att det behöver något som en käftsmäll för att jag ska förstå hur mycket jag låter mig bli trampad på. du vill inte ha mig, men du vill ha mig i ditt liv ändå. men jag vill ha makten över mitt liv, mina känslor, och mig. och om jag står här i valet jag någonstans vet att jag faktiskt måste göra, så kanske det är värt att välja bort dig. xx
för du var det finaste jag visste.
om glitternätter ☮☽ ☯ ☼. | tänkte att jag skulle ge en liten hyllning till de låtar som känts mest i mig under vårterminen. här är nummer ett.
onsdag, sent och kväll. det är bara jag och klara ensamma i lägenheten. snart kommer tre av hennes vänner förbi, de ska gå ut. fixar i ordning sig tillsammans och pressar citron i en flaska med okänt innehåll. egentligen ska jag också följa med men jag mår bara sämre och sämre för varje timma som går. slagen på käften utav den gråa vår-deppigheten som ser ut att jämt drabba mig. speciellt i år då jag spenderat de flesta månader med orosmoln och fullständig förvirring i hjärnkontoret och dessutom har så mycket plugg och dylikt på axlarna att det känns som om all gravitation bara finns till för att trycka ner mig.
de fixar sig i ordning och jag står i dörrkarmen och tittar på. ler och pratar för det gör man när man har gäster men mest tänker jag på vinylspelaren i mitt rum och hur jag ska borra ner näsan i den mjukaste utav mina fem kuddar och lyssna på samma skiva om och om och om och om igen. när klockan närmar sig elva och de inte gått ännu går jag. ut. ut i pyjamasbyxor och bomberjacka i den svala aprilnatten. styr mina steg mot kvantum, köper vindruvor och choklad fastän allt som går att äta ger mig ångest och går hem igen. glömde hörlurar. det är skratt och skrik på gatorna i staden. klubbarna är öppna och tjejgäng som ser ut att vara ovanligt unga står i kö till bogrens. jag går tillbaka mot lägenheten. ringer mamma på vägen och lättar hjärtat om livsångesten. kommer hem. kramar klara och vännerna hejdå för nu ska de ut och de är så fina. särskilt klara i vinröda läppar och en byxdress jag var med och införskaffade på beyond retro för en vecka sedan. jag säger att hon får krypa ner i sängen brevid mig när hon kommer tillbaka. jag sover säkert redan då. en kram till. och sedan är jag ensam.
med vinylspelaren, ett öppet fönster om solnedgången som snart gjort himlen svart och en stol, och en kopp te i fönsterkarmen där jag kryper upp med dagboken och ser ut över parken. bakom kullen försvinner solen. jag byter till min nya skiva. håkan hellström - det är så jag säger det. jag var tvungen och köpa den. för det är väl ingen komplett samling utan håkan. så jag tänker på göteborg och bengans där jag köpte skivan, sedan tänker jag på städer i allmänhet, sedan tänker jag på malmö och i samma stund som jag tänker på dig och undrar, var du är och vad du gör just i kväll så vibbrerar min mobil borta vid sängen. och det är du.
"jag saknar dig lite och hoppas att du är vaken."
kanske är det för att jag är så himla utsliten och skör liten vårfågel. eller så är det PMS, eller så är det för att klockan nu är förbi midnatt och jag har varit vaken seda nollsexnollnoll men när jag läser orden. de efterlängtade orden. så hoppar hela kroppen till. skakar. tårar rinner och hjärtat krampar. hur är det ens möjligt att en människa kan påverka en så himla mycket?
sms. vi skriver hela kvällen. jag är vaken hela natten. du berättar om dina tårar och att du sitter på det där hustaket du vill visa mig. utsikten på bilden du skickar är glittrande. och jag får en video där du spelar valborg i långsamma toner och jag skickar en tillbaka på när jag sitter i den där fönsterkarmen. alldeles lägligt och alldeles passande kommer låten på vinylspelaren som jag för en lång lång tid kommer förknippa med dig och jag hoppas att du förstår att orden, alla orden, är till dig. om dig. för dig. från mig.
För du är det finaste jag vet
när allt annat här
är falskt och fel
och jag går bara ner mig
för det är så jag säger det
du är det finaste jag vet
Det kan ta slut i morgon
eller hålla på för alltid
ibland är det så
det blir så mycket. så lovande. små gömda tycker-om-dig-förklaringar och meningar som jag skulle vilja rama in. och där och då känns det som om vi kommer ses så mycket mer. som om hela vårens korta små glitternätter och sms och plötsliga frånvaro och kollosala närvaro och allt egentligen som hände sedan den där natten då vi först möttes skulle leda oss fram till det här. en lång natt i varandras sälskap. vi byter musiktips och tankar om mörker och ljus och när klara och vännerna kommer hem och äter nattpizza och skrattar så sitter jag brevid med nästan mot mobilskärmen och ler över den sagan vi skapar i smskonversationen.
Så säg som det är
för den här gången
krävs det mer
innan jag öppnar armarna
förlorar mig
och känslorna faller fritt
på midnattsgatorna
för vem skulle bry sig
om våra hjärtan blev förstörda?
Men allt det här vänder sig
in i mig
sista gången vi ses spenderar vi ett dygn i hop. det blir öl och cigaretter, dans, midnatt, dimmiga blickar och fumlande händer. det blir sådär mycket. sådär lovande. små gömda tycker-om-dig-förklaringar och meningar som jag skulle vilja rama in. och där och då känns det som om vi kommer ses så mycket mer. men när jag vaknar nästa dag så är det något som känns annorlunda. eller nej, snarare är det något som inte känns alls. och i bussen, på vägen hem. efter det som skulle bli den sista kyssen så tänker jag på hur något fattas. en känsla. en värme. ett tecken från dig. från mig.
Allt roligt börjar
och slutar med
att vi är nere och ute igen
(men vad behöver vi
egentligen?)
sedan dess har jag inte hört från dig. och jag tänker i bland att det är konstigt. konstigt att du inte skriver. konstigt att jag inte skriver. konstigt att allt som händer bara försvinner. och jag undrar i bland var du är och vad du gör just i kväll. men jag fårgar aldrig. vi hörs inte mer. och när jag ligger i sängen såhär en långsam tisdagsefftermiddag i juni, i samma säng som jag låg och funderarde över dig, oss och allt efter vår sista natt. och när det är så jag säger det spelas igen, så förstår jag. att allt roligt började och slutade med att vi är nere och ute igen. och jag vet inte vad vi behöver, egentligen. men visst visste vi att det kan ta slut i morgon eller hålla på föralltid. att i bland är det så. och vi var nere och ute. och sedan tog vi slut.
men jag glömmer aldrig vår sista glitternatt. för det är så jag säger det. för, du var det finaste jag vet.
sms. vi skriver hela kvällen. jag är vaken hela natten. du berättar om dina tårar och att du sitter på det där hustaket du vill visa mig. utsikten på bilden du skickar är glittrande. och jag får en video där du spelar valborg i långsamma toner och jag skickar en tillbaka på när jag sitter i den där fönsterkarmen. alldeles lägligt och alldeles passande kommer låten på vinylspelaren som jag för en lång lång tid kommer förknippa med dig och jag hoppas att du förstår att orden, alla orden, är till dig. om dig. för dig. från mig.
För du är det finaste jag vet
när allt annat här
är falskt och fel
och jag går bara ner mig
för det är så jag säger det
du är det finaste jag vet
Det kan ta slut i morgon
eller hålla på för alltid
ibland är det så
det blir så mycket. så lovande. små gömda tycker-om-dig-förklaringar och meningar som jag skulle vilja rama in. och där och då känns det som om vi kommer ses så mycket mer. som om hela vårens korta små glitternätter och sms och plötsliga frånvaro och kollosala närvaro och allt egentligen som hände sedan den där natten då vi först möttes skulle leda oss fram till det här. en lång natt i varandras sälskap. vi byter musiktips och tankar om mörker och ljus och när klara och vännerna kommer hem och äter nattpizza och skrattar så sitter jag brevid med nästan mot mobilskärmen och ler över den sagan vi skapar i smskonversationen.
Så säg som det är
för den här gången
krävs det mer
innan jag öppnar armarna
förlorar mig
och känslorna faller fritt
på midnattsgatorna
för vem skulle bry sig
om våra hjärtan blev förstörda?
Men allt det här vänder sig
in i mig
sista gången vi ses spenderar vi ett dygn i hop. det blir öl och cigaretter, dans, midnatt, dimmiga blickar och fumlande händer. det blir sådär mycket. sådär lovande. små gömda tycker-om-dig-förklaringar och meningar som jag skulle vilja rama in. och där och då känns det som om vi kommer ses så mycket mer. men när jag vaknar nästa dag så är det något som känns annorlunda. eller nej, snarare är det något som inte känns alls. och i bussen, på vägen hem. efter det som skulle bli den sista kyssen så tänker jag på hur något fattas. en känsla. en värme. ett tecken från dig. från mig.
Allt roligt börjar
och slutar med
att vi är nere och ute igen
(men vad behöver vi
egentligen?)
sedan dess har jag inte hört från dig. och jag tänker i bland att det är konstigt. konstigt att du inte skriver. konstigt att jag inte skriver. konstigt att allt som händer bara försvinner. och jag undrar i bland var du är och vad du gör just i kväll. men jag fårgar aldrig. vi hörs inte mer. och när jag ligger i sängen såhär en långsam tisdagsefftermiddag i juni, i samma säng som jag låg och funderarde över dig, oss och allt efter vår sista natt. och när det är så jag säger det spelas igen, så förstår jag. att allt roligt började och slutade med att vi är nere och ute igen. och jag vet inte vad vi behöver, egentligen. men visst visste vi att det kan ta slut i morgon eller hålla på föralltid. att i bland är det så. och vi var nere och ute. och sedan tog vi slut.
men jag glömmer aldrig vår sista glitternatt. för det är så jag säger det. för, du var det finaste jag vet.
ingenting skrivet och inget är säkert.
söndag. | och det är mitt sista dygn i skövde jag påbörjat nu. i morgon åker jag till skåne och lämnar den här lilla staden på obestämd tid. obestämd är lika med jag ska på äventyr i höst och tänker att jag ska komma tillbaka och fortsätta min utbildning men eftersom jag lever i förvirringens land så vet jag inte. precis som hanna järver sjunger är ingenting skrivet och inget är säkert. jag har lite ont i magen på grund av det. fastän det någonstans känns fett himla bra ändå.
här kommer en hög vykort från instagram från den senaste tiden. dagarna fram till i dag ungefär. är ju inte den som uppdaterar om precis allt jag gör jag. mest små glimtar av vardagen. hur som haver: här är ett vykort från min innergård samt ett klädval. älskar håbandet från beyond retro. har det på mig nästan jämt.
en lördag då jag spenderade många timmar på innergården. i solen. med te, en podcast, skrivblocket och så mamma på andra sidan luren som sa att det är okej att inte orka mer. "du behöver inte orka mer." vykort två är en helt vanlig gröt men jättegod gröt. i morgonsolen.
mitt rum innan det blev så tomt (nu är det jättetomt och det känns som om jag bara väntar på att få ta mina fyllda väskor och åka härifrån) samt äppellunden.
jag och klara på göteborgsäventyr. varsin hummus-macka från condeco fick bli vår lunch innan vi tog oss till classic tattoo och TATUERADE OSS igen!! hos bästa @pastilliam (kika på instagram). jag blev så himla himla nöjd med min lilla mandala. åh. ni ska få se!
min fina klassis och vän elin och jag har haft massvis utav mysiga bestyr för oss. bland annat att gå en promenad på billingen och äta middag i hennes underbara kollektiv. bland annat en hummus på en inte-riktigt-färdig-kokta-kikärtor, vilket blev till en CRUNCHY hummus. så himla gott! och elin är magisk. så är det. minsann.
och här är jag, en sneak peak på tatueringen och avokadogröt med chia, linfrön, soyamjölk och jordnötssmör.
så blev jag supersjuk igen. jag har tänkt, och det kan absolut vara något som fattas i mig. något som min kropp inte trivs med. kanske är det mina studentsnåla veganmåltider som saknar vissa viktigta vitaminer? värt att kika efter. doktorn nästa ungefär.
trotsade sjukan och åkte till halmstad för att hjälpa till att inviga rotundan för säsongen!! det är kanske det bästa café jag stött på i landet så kom till halmstad, kom till rotundan, kramas, fika, se någon spelning och njut av hur jäkla galet vackert det är i norre katts park!
en vecka i skövde kvar, tänkte jag när jag vaknade upp i min tomma lya och såg hur himla t-r-i-s-t rummet såg ut. som en liten skokartong. men solen sken in genom fönstret och tillsammans med bara ben och hp blev frukosten lite extra sommrig och fin. på vykot syns bästa bästa liselotte som kom över på fika en härlig dag.
igår var jag på picknickfestivalen i göteborg med ett stort gäng fantastiska personer. nya vänner, gamla vänner, vänners vänner, tusen kramar, en molnfri himmel, picnickfiltar, en tår som föll till hanna järver som spelade och hur vi gick hem i kvällssolen och åt falafel i en vacker lägenhet mitt i staden. tre gäng som knöt sig samman, och jag var punkten i mitten. det var så himla häftigt på något vis. så himla häftigt hur en kan lära känna nya och helt fantastiska vänner bara sådär.
sedan for jag och klara hem till lägenheten i skövde och somnade efter en omgång klass. och jag vaknade tidigt, städade kylskåpet och skafferiet och började packa. nu har klara åkt och jag väntar på morgondagen då jag, på NÅGOT MÄRKLIGT SÄTT ska lyckas transportera jättemycket packning på två tågfärder. phu. men först ska jag vila och andas ut efter en jättfin och märkligt magisk sista vecka i skövde. tänk, vilket äventyr jag varit med om! åh. xx
och alla mina moments finns inom mig.
ett stycke bovetegröt, inspirerat utav det här receptet. med havremjölk, äpple, aprikoser och valnötter. snällt mot magen och himmelskt om vår (fast vänta, borde det inte vara sommar nu? här i skövde fryser kroppen i långa brallor och stickad tröja) morgonen. tips, tips!!
har jag inget hem? ✈ | här om dagen vaknade jag upp i mitt rum här i skövde och insåg att nej, jag har inget hem. just nu har jag ingen fast punkt. det är så många gamla vänner borta i skåne som frågar när jag kommer hem i sommar. som om mina föräldrars hem ännu är mitt. som om det faktiskt är en självklarhet att det är dit jag styr mina steg när terminen är över. men för mig är det inte så. för mig har skövde varit mitt HEMMA i ett år nu. men, eftersom jag inte vet vad min höst kommer att erbjuda, ännu mindre vad jag faktiskt vill göra så är inte skövde längre mitt "ah, äntligen hemma". så vad finns kvar?
jag brukar alltid säga: collect moments, not things. men vad utgör då ett hem när jag inte har en plats där mina things är? ljuslyktor, plancher, böcker, vinylskivor, gitarren, alla kläder, skor, skrivböcker, porslin och penslar. kanske är det viktigt med ett hem fyllt av mina things, och kanske kommer jag finna mitt hem när jag bosätter mig i stugan för sommaren, där jag ska bo de dagar jag jobbar i halmstad. eller är det kanske snarare så - att hemma är vart än jag är. jag själv, HANNAH ELLEN JOSEFIN. för jag bär omkring på mitt liv i sinnet och själen. och alla mina moments finns inom mig, alltid. en tanke.
ligger leende i ett tomt rum och lyssnar på kid wave.
kära hjärtanes. ☮ | jag har varti supersjuk i en vecka cirka och därav inte existerat något vidare alls här. fast i söndags mådde jag lite bättre och då passade jag och pappa på att packa i hop hela mitt sovrum här i skövde. så nu ligger jag och lyssnar på kid wave (tips, tips) i ett tomt sovrum och väntar med spänning på livet. vad som händer i höst är ännu ovisst. vad som händer i morgon är inte heller särskilt greppbart för den delen. allt jag vet är att livet är så jäkla oförutsigbart och MAGISKT och att det är bara fucking jag som bestämmer. ÅH. ursäkta svordommarna, men jag talar från hjärtat nu. och hjärtat säger att livet ska levas. så nu lever jag. xx
