hannah ellen. ❅

två gamla fotografier från vårvindarna tjugofjorton. || låten: llojd - om vi faller. ☮ 

 

---

så ligger vi inte i varandras varma famnar ändå. vi håller inte varandras händer av hjärtepirr. vi drar undan fötterna när de tårna rör vid varandra under bordet. vi är obekväma när alla ser att vi två är något mer. och när jag går säger du ingenting. och jag undrar om det är ett tecken på att vi inte vågar.

eller att vi inte vill.

den här knäppinsen byter sin beskrivning på instagram minst tre gånger i veckan. i går summerade hon mars som rubriken lyder. i morse såg jag plus två favoriter på sagan om ringen i hop med frukostgröten. i går blev sent tenta-firande med öl och att ramla i kaos. livet - en berg och dalbana. tycker om det väldans mycket dock.

 

jag och sambo-klara gick och köpte oss nya vårkläder i går. sedan piffade vi till oss och dansade till the stooges som om det vore fredag.

någon dag ska jag ta lite ordentliga fotografier på liselottes drömska studentlya, men för nu visar jag fyra alldeles magiskt eminenta vykort från några alldeles magisk eminenta timmar på hennes tak, med utkik över berg, stad och solnedgång. det är alldeles i början av mars, och här och var ligger ännu en liten snöhög kvar. men våren värmer. det känns i oss alla nu.

mitt hjärta slår så hårt för oss

för allt som vi kämpat för

våga vägra helvetet

ingen halduk runt min hals

ingen kärlek i min famn

du sover än jag stannar här
jag har torra händer om våren

solen kysser mina kinder. i fönsterkarmen, där staden möter fasaden har jag dukat upp med frukost. te i whiskeyglas, en avokado och rostad müsli med havremjölk, bananskivor och en klick jordnötssmör. sådant en skrapar i hop när inget annat finns här hemma. 

nu tänkte jag passa på att skriva ner allt det där som jag och så många vänner diskuterat de senaste dagarna. nämligen stämpeln; vegan, eller vegetarian. i mina ögon är det här med stämplar mest skapade för att andra lättare ska kunna hantera en. bi, homo, hetro så som smal, tjock eller normal (hur tråkigt ord är det inte förresten - normal - säg den som vill vara det), vänster eller höger med flera, flera, flera. jag tycker om att provocera lite och inte ge människor en stämpel eller ett fack att placera mig i, och säger ofta i stället att jag "strävar mot en vegan-livsstil" än att säga "jag är vegan".

 

det där med veganismen är en klurig grej. jag började väldigt strikt eftersom jag kunde det, nu när jag har mitt alldeles egena hem och kök och får bestämma precis vad som ska lagas och förtäras. i min omgivning här i skövde är dessutom att vara vegan väldans vanligt att äta vegetariskt eller vegan-kost och det är sällan jag stöter på någon som inte vet precis vad det innebär. det är snarare populärt än något annat här, kan jag tycka. men så är det inte på andra platser, och jag har märkt att en måste ta ställning i sin roll som vegan om en vill kriga eller ej. för det kommer alltid finnas människor som ifrågasätter, både veganer och köttisar gör det. andra veganer kan peka på ditt smink och dina kläder och anmärka om e-ämnen och skaka på huvudet, och köttisar frågar jämt "men vad skulle hända om alla blev veganer då?", många fall endast i hopp om att du ska bli provocerad och inget annat. 

 

det gick en tid då jag verkligen försökte förespråka veganismen. som om det var mitt alldeles lilla egna företag jag ville promota för omvärlden. men, med lite distans, nya tankar och att ärlig fakta sjönk in i mig så insåg jag att jag inte trivdes i den rollen. jag tycker om tanken på en värld i harmoni där alla kan få leva tillsammans i ett lugn. både de som väljer att förtära honung, som de som äter bara grönsaker, de som endast äter fallfrukt, de som äter kött, de som handlar på HM, de som bara köper eko-kläder, de som tränar sju pass i veckan och de som nöjer sig med en trettio-minuters promenad varannan dag. det finns redan så, så, så himla mycket regler i samhället om hur en ska vara, leva och se ut och vi som äter vegan-kost får inte glömma att det tog oss själva tid att en dag förstå, bli redo och få de insikter vi lever med i dag.

så här ser jag alltså på allt: jag vill förespråka harmoni. jag vill stå för den kost jag valt att äta, men samtidigt försöka visa acceptans mot de som inte är, lever eller förtär precis som jag. om någon sedan frågar berättar jag gärna om hälsofördelar och vikten av att ta hand om vår jord och miljö på absolut bästa sätt, vilket många gånger handlar om att minska eller reducera kött från sin tallrik och att så ofta en bara kan välja ekologiskt. samt berättar jag gärna hur industrin kan se ut i dag och hur djuren faktiskt behandlas när många animaliska produkter produceras. jag brukar säga att jag strävar efter att äta och leva efter vegan-principer, en vegan-livsstil. men sällan säger jag numera att jag är vegan.

 

när jag säger att jag strävar efter att äta och leva efter en vegan-livsstil, eller ännu bättre; en djurvänlig livsstil blir folk tusen gånger mer nyfikna än när jag säger att jag ÄR vegan. de undrar varför jag strävar efter det, snarare än att komma på märkliga kommentarer för att skydda sig själva mot de eventuella anklagelser de verkar tro att jag ska ge dem. att dessutom förespråka harmoni är något många verkar finna inspirerande, och genom det kan jag berätta att jag även tycker att vi ska leva i harmoni med djuren och använda de som resurser precis som de använder oss, utan att någon far illa eller behöver lida. att alla är värda ett harmoniskt liv, utan stress och utan smärta. dock är dessa är mina åsikter, tankar och (ganska nya) insikter. men jag trivs mycket bättre i dessa tankemönster än när gick omkring med en stämpel. vem säger att en måste stämpla sig själv så himla hårt? jag vill inspirera och lära. en harmonisk värld och en strävan efter en så vegan-vänlig livsstil som möjligt är vad jag förespråkar, och det verkar inspirera min omgivning betydligt mer än om jag lägger mig i ett fack och kallar mig vegan vilket mest förvirrar och provocerar. tyvärr! 

som en liten avslutande lista kommer här kommer sju anledningar till varför jag gick från en vegetarisk kost till att sträva mot en vegan-livsstil:

☮ jag lever med en diagnos. jag har ätstörningar. men, de är inte ens i närheten så svåra som de var då de var som värst. jag har blivit så j-ä-v-l-a stark och kan slå till mina hjärnspöken riktigt hårt jävla när de kommer på besök. dock, så tror jag att en aldrig blir frisk från en ätstörning, utan frisk MED en ätstörning. och det här är ett sätt för mig att behandla och hantera min ätstörning. jag vill inte ha några restriktioner, samtidigt som det är precis det jag behöver. tack vare att jag strävar efter en vegan-livsstil får jag ha ramar och restriktioner men inga snäva snaror. dessutom mår jag så mycket bättre sedan jag började äta för världens skull snarare för min egen, alltså att jag köper ekologiska och djurvänliga produkter som skonar fler än mig själv. det känns mer utanför mig än förr, och det lugnar mig massvis.

☮ jag har IBS. och mejeriprodukter är ingenting min mage hurrar för. nu, utan mejeriprodukter är min mage så oändligt mycket lyckligare. kanske är det en smärre laktosintollerans, eller kanske är det att jag äter mycket lugnare i och med ovanstående punkt men stor skilnad, det är det!!

☮ jag väljer alltså bort ägg, mejeriprodukter samt även honung och andra produkter som jag säkert vet innehåller animaliska fetter och liknande, och det gör jag i huvudsak på grund av att djuren många gånger får lida när dessa produkter framställs. och första exemplet är ägg. vet du att, på vissa ställen så är hönorna så genomodifierade för att producera så många, eller så stora ägg som möjligt att det bara lever i fyra månader och har otroliga funktionsnedsättningar under denna tid? vill du äta ägg - köp ekologiskt, och gärna närproducerat. jag har inte all fakta men utifrån vad jag vet är dessa hönor ej genmodifierade och får leva ett mer hälsosamt liv. 

☮ exempel två är mjölken: "för att kon ska kunna producera mjölk krävs att hon blir gravid med en kalv. det är samma fenomen som med människor. kvinnor producerar mjölk i brösten då de fött barn. själva idén är att barnet ska få mjölken att växa upp på. samma sak med kalven och kons mjölk. men kalven får bara vistas med sin mamma ko en kort tid. därefter separeras de och mjölken går istället till mjölkindustrin och oss människor. en ko får bara leva några år - så pass länge hon är produktiv och ger mycket mjölk. det börjar med att hon insemineras (dvs tvångsmässigt bli gravid) för att sedan föda sin kalv, därefter pågår mjölkning under en tid, sedan en ny kalv för att få upp mängden mjölk igen. och så där fortsätter det tills mjölkmängden anses för liten och kon är trött och slut. då går kon till slakt. de kalvar som inte ska bli nya mjölkkor går även de till slakt. en mjölkbonde har därför nära kontakt med slakteribilen och mjölkproduktion innebär därav mycket utnyttjande och lidande." - källa: http://veganisverige.blogspot.se/ jag tycker absolut nödvändigtvis inte att vi aldrig ska förtära mjölk, det är bara det att industrin är alldeles för HEMSK. dock, så ser det som tur är inte riktigt ut såhär överallt, och enligt många svenska mejeriers hemsidor så ser särskilt den ekologiska mjölkproduktionen betydligt mer vacker ut för våra svenska kossor. mitt förslag är, om du vill dricka mjölk att kolla upp hur industrin ser ut på just ditt mejeri, och sedan utifrån det ta ditt eget beslut om du har samvete att dricka den mjölken eller ej. 

☮ så är det himla studentvänligt att förtära vegan-mat dessutom!! att välja bort, exempelvis ost besparar mig en hel del, samt även gräddfil och dyllikt som jag i stället ersätter med en extra ringla olja (tips: linförolja!! innehåller omega-tre och smakar ljuvligt, enligt mig. varnar för vissa tycker precis tvärtom)  exempelvis. det blir heltenkelt lite mer roligt och kreativt att äta som en student när en äter vegan-kost!! kikärtor kostar sju och nittio kronor paketet där jag bor och då blir det i alla fall fyra portioner hommus i stället för en klick dyr gräddfil eller den "lyxiga fetaosten". jag undviker även gärna halvfabrikat för hälsans skull och därför blir det inga frysta soyakorvar som ersätter köttis-korven. billigt och bra blir det i stället med råris, solrosfrön, avokado, grönkål, broccoli och lite olja plus havssalt. åh.

☮ honoung undviker jag också. och det är mest en principsak tillhörande vegan-livsstilen. men också en student-fråga eftersom det, som sagt är väldigt ekonomiskt att leva med restriktioner för en student! lite såhär kan jag tänka: "om jag ej köper honung jag kan köpa ekologisk avokado i stället för icke-eko avokado för pengarna!". vill du veta anledningen till varför många veganer inte äter honung föreslår jag att du lyssnar på avsnitt avsnitt tio av podcasten sa du vegan?

☮ det är fett roligt, spännande och SÅ GALET GOTT. inte klokt. 

så, först och främst, tack för att du läst igenom hela detta hav utav ord, ord, ord. nu är det på tid att du får DIN röst hörd. vad tycker du? om veganism, vegetarianism och stämplar? delar vi samma åsikt? kanske har du en fråga till mig? berätta. xx

 

som student blir det ju allra bäst att förtära havregrynsgröt till frukost. med banan, solrosfrön och gojibär samt mandelmjölk njöt jag utav solens varma morgonstrålar för ett par veckor sedan. solen skiner nästan var morgon nu. och det är så fint. jag känner i hela kroppen hur den våren som vankas inte kommer vara som någon förut. det pirrar nästan lite i magen. livet. det kan vara så jäkla ovisst och läskigt i bland, för en har minsann ingen aning om vad som väntar. men det är precis det som gör allt så glittrigt och magiskt. 

 

 

i dag är det lördag. jag ska plugga, gå solskenspromenad, spela gitarr och mysa med världens bästa roomie som kommer tillbaka i dag. hon är så bra. inte klokt. xx 

smoothie på bär och banan och kanske en skvällt madelmjölk om jag minns rätt.

✈

 

utanför fönstret lyser solen och himlen är alldeles alldeles klarblå. jag ligger i sängen med livets förkylning och hoppas med hela mitt hjärta att få bli frisk bums så jag kan plugga i kapp och hänga med fina favoritpersoner och äntligen börja leva det här skövde-livet jag lovat mig själv att ta vara på nu. en termin till i alla fall. jag behöver ge allt för att få känna att jag faktiskt vill fortsätta med denna utbildningen. för ja, jag tvekar i bland. funderar i bland. jag är passionerad kring mycket och entusiastisk till allt. så vad gör en snart tjugoettåring när hon har all tid i världen att leva men ingen tid att förlora. förvirringen. jag vill resa, se, uppleva, jobba med allt jag finner roligt och låta händer och fingrar och hjärna jobba samtidigt. kreativiteten brinner. och jag vägrar låta något släcka den elden. någonsin. det är min starkaste låga. min starkaste vilja.