hannah ellen. ❅

"jag vill inte ha några restriktioner samtidigt som det är precis det jag behöver."

nu tänkte jag passa på att skriva ner allt det där som jag och så många vänner diskuterat de senaste dagarna. nämligen stämpeln; vegan, eller vegetarian. i mina ögon är det här med stämplar mest skapade för att andra lättare ska kunna hantera en. bi, homo, hetro så som smal, tjock eller normal (hur tråkigt ord är det inte förresten - normal - säg den som vill vara det), vänster eller höger med flera, flera, flera. jag tycker om att provocera lite och inte ge människor en stämpel eller ett fack att placera mig i, och säger ofta i stället att jag "strävar mot en vegan-livsstil" än att säga "jag är vegan".

 

vissa gånger är det jättebra med stämplar. att visa att feminister finns så som att visa att veganer finns, det ÄR verkligen VIKTIGT. men, om jag kommer hem till en vän som bakat en kaka just för mig och det är en halv dl grädde i så skulle jag (även om det känns motigt i tankarna) äta den eftersom jag framöfallt tycker att det är himla dumt att kasta bort. men däremot att gå på ett café och begära vegan alternativ gör absolut en stor skillnad, enligt mig. 

 

det där med veganismen är en klurig grej. jag började väldigt strikt eftersom jag kunde det, nu när jag har mitt alldeles egena hem och kök och får bestämma precis vad som ska lagas och förtäras. i min omgivning här i skövde är dessutom att vara vegan väldans vanligt att äta vegetariskt eller vegan-kost och det är sällan jag stöter på någon som inte vet precis vad det innebär. det är snarare populärt än något annat här, kan jag tycka. men så är det inte på andra platser, och jag har märkt att en måste ta ställning i sin roll som vegan om en vill kriga eller ej. för det kommer alltid finnas människor som ifrågasätter, både veganer och köttisar gör det. andra veganer kan peka på ditt smink och dina kläder och anmärka om e-ämnen och skaka på huvudet, och köttisar frågar jämt "men vad skulle hända om alla blev veganer då?", många fall endast i hopp om att du ska bli provocerad och inget annat. 

 

det gick en tid då jag verkligen försökte förespråka veganismen. som om det var mitt alldeles lilla egna företag jag ville promota för omvärlden. men, med lite distans, nya tankar och att ärlig fakta sjönk in i mig så insåg jag att jag inte trivdes i den rollen. jag tycker om tanken på en värld i harmoni där alla kan få leva tillsammans i ett lugn. både de som väljer att förtära honung, som de som äter bara grönsaker, de som endast äter fallfrukt, de som äter kött, de som handlar på HM, de som bara köper eko-kläder, de som tränar sju pass i veckan och de som nöjer sig med en trettio-minuters promenad varannan dag. det finns redan så, så, så himla mycket regler i samhället om hur en ska vara, leva och se ut och vi som äter vegan-kost får inte glömma att det tog oss själva tid att en dag förstå, bli redo och få de insikter vi lever med i dag.

så här ser jag alltså på allt: jag vill förespråka harmoni. jag vill stå för den kost jag valt att äta, men samtidigt försöka visa acceptans mot de som inte är, lever eller förtär precis som jag. om någon sedan frågar berättar jag gärna om hälsofördelar och vikten av att ta hand om vår jord och miljö på absolut bästa sätt, vilket många gånger handlar om att minska eller reducera kött från sin tallrik och att så ofta en bara kan välja ekologiskt. samt berättar jag gärna hur industrin kan se ut i dag och hur djuren faktiskt behandlas när många animaliska produkter produceras. jag brukar säga att jag strävar efter att äta och leva efter vegan-principer, en vegan-livsstil. men sällan säger jag numera att jag är vegan.

 

när jag säger att jag strävar efter att äta och leva efter en vegan-livsstil, eller ännu bättre; en djurvänlig livsstil blir folk tusen gånger mer nyfikna än när jag säger att jag ÄR vegan. de undrar varför jag strävar efter det, snarare än att komma på märkliga kommentarer för att skydda sig själva mot de eventuella anklagelser de verkar tro att jag ska ge dem. att dessutom förespråka harmoni är något många verkar finna inspirerande, och genom det kan jag berätta att jag även tycker att vi ska leva i harmoni med djuren och använda de som resurser precis som de använder oss, utan att någon far illa eller behöver lida. att alla är värda ett harmoniskt liv, utan stress och utan smärta. dock är dessa är mina åsikter, tankar och (ganska nya) insikter. men jag trivs mycket bättre i dessa tankemönster än när gick omkring med en stämpel. vem säger att en måste stämpla sig själv så himla hårt? jag vill inspirera och lära. en harmonisk värld och en strävan efter en så vegan-vänlig livsstil som möjligt är vad jag förespråkar, och det verkar inspirera min omgivning betydligt mer än om jag lägger mig i ett fack och kallar mig vegan vilket mest förvirrar och provocerar. tyvärr! 

som en liten avslutande lista kommer här kommer sju anledningar till varför jag gick från en vegetarisk kost till att sträva mot en vegan-livsstil:

☮ jag lever med en diagnos. jag har ätstörningar. men, de är inte ens i närheten så svåra som de var då de var som värst. jag har blivit så j-ä-v-l-a stark och kan slå till mina hjärnspöken riktigt hårt jävla när de kommer på besök. dock, så tror jag att en aldrig blir frisk från en ätstörning, utan frisk MED en ätstörning. och det här är ett sätt för mig att behandla och hantera min ätstörning. jag vill inte ha några restriktioner, samtidigt som det är precis det jag behöver. tack vare att jag strävar efter en vegan-livsstil får jag ha ramar och restriktioner men inga snäva snaror. dessutom mår jag så mycket bättre sedan jag började äta för världens skull snarare för min egen, alltså att jag köper ekologiska och djurvänliga produkter som skonar fler än mig själv. det känns mer utanför mig än förr, och det lugnar mig massvis.

☮ jag har IBS. och mejeriprodukter är ingenting min mage hurrar för. nu, utan mejeriprodukter är min mage så oändligt mycket lyckligare. kanske är det en smärre laktosintollerans, eller kanske är det att jag äter mycket lugnare i och med ovanstående punkt men stor skilnad, det är det!!

☮ jag väljer alltså bort ägg, mejeriprodukter samt även honung och andra produkter som jag säkert vet innehåller animaliska fetter och liknande, och det gör jag i huvudsak på grund av att djuren många gånger får lida när dessa produkter framställs. och första exemplet är ägg. vet du att, på vissa ställen så är hönorna så genomodifierade för att producera så många, eller så stora ägg som möjligt att det bara lever i fyra månader och har otroliga funktionsnedsättningar under denna tid? vill du äta ägg - köp ekologiskt, och gärna närproducerat. jag har inte all fakta men utifrån vad jag vet är dessa hönor ej genmodifierade och får leva ett mer hälsosamt liv. 

☮ exempel två är mjölken: "för att kon ska kunna producera mjölk krävs att hon blir gravid med en kalv. det är samma fenomen som med människor. kvinnor producerar mjölk i brösten då de fött barn. själva idén är att barnet ska få mjölken att växa upp på. samma sak med kalven och kons mjölk. men kalven får bara vistas med sin mamma ko en kort tid. därefter separeras de och mjölken går istället till mjölkindustrin och oss människor. en ko får bara leva några år - så pass länge hon är produktiv och ger mycket mjölk. det börjar med att hon insemineras (dvs tvångsmässigt bli gravid) för att sedan föda sin kalv, därefter pågår mjölkning under en tid, sedan en ny kalv för att få upp mängden mjölk igen. och så där fortsätter det tills mjölkmängden anses för liten och kon är trött och slut. då går kon till slakt. de kalvar som inte ska bli nya mjölkkor går även de till slakt. en mjölkbonde har därför nära kontakt med slakteribilen och mjölkproduktion innebär därav mycket utnyttjande och lidande." - källa: http://veganisverige.blogspot.se/ jag tycker absolut nödvändigtvis inte att vi aldrig ska förtära mjölk, det är bara det att industrin är alldeles för HEMSK. dock, så ser det som tur är inte riktigt ut såhär överallt, och enligt många svenska mejeriers hemsidor så ser särskilt den ekologiska mjölkproduktionen betydligt mer vacker ut för våra svenska kossor. mitt förslag är, om du vill dricka mjölk att kolla upp hur industrin ser ut på just ditt mejeri, och sedan utifrån det ta ditt eget beslut om du har samvete att dricka den mjölken eller ej. 

☮ så är det himla studentvänligt att förtära vegan-mat dessutom!! att välja bort, exempelvis ost besparar mig en hel del, samt även gräddfil och dyllikt som jag i stället ersätter med en extra ringla olja (tips: linförolja!! innehåller omega-tre och smakar ljuvligt, enligt mig. varnar för vissa tycker precis tvärtom)  exempelvis. det blir heltenkelt lite mer roligt och kreativt att äta som en student när en äter vegan-kost!! kikärtor kostar sju och nittio kronor paketet där jag bor och då blir det i alla fall fyra portioner hommus i stället för en klick dyr gräddfil eller den "lyxiga fetaosten". jag undviker även gärna halvfabrikat för hälsans skull och därför blir det inga frysta soyakorvar som ersätter köttis-korven. billigt och bra blir det i stället med råris, solrosfrön, avokado, grönkål, broccoli och lite olja plus havssalt. åh.

☮ honoung undviker jag också. och det är mest en principsak tillhörande vegan-livsstilen. men också en student-fråga eftersom det, som sagt är väldigt ekonomiskt att leva med restriktioner för en student! lite såhär kan jag tänka: "om jag ej köper honung jag kan köpa ekologisk avokado i stället för icke-eko avokado för pengarna!". vill du veta anledningen till varför många veganer inte äter honung föreslår jag att du lyssnar på avsnitt avsnitt tio av podcasten sa du vegan?

☮ det är fett roligt, spännande och SÅ GALET GOTT. inte klokt. 

så, först och främst, tack för att du läst igenom hela detta hav utav ord, ord, ord. nu är det på tid att du får DIN röst hörd. vad tycker du? om veganism, vegetarianism och stämplar? delar vi samma åsikt? kanske har du en fråga till mig? berätta. xx

Mumsigt :D

Har varit vegetarian i flera år nu, och även haft perioder med bara vegankost. Nu har jag tagit steget och blivit heltidsvegan! Det passar mig super, bland annat för att jag också har IBS men främst för djurens och miljöns skull. Då jag haft ätstörningar och fortfarande kämpar med att få ett fint förhållande till min kropp, känner jag att veganism faktiskt hjälper mig, trots att det kan bli strikt och motigt ibland när jag inte kan äta vissa saker. Jag mår mycket bättre i kroppen och känner mig gladare. Det känns som att kroppen får mer ro och då kan jag jobba med mig själv på ett bättre sätt!

* och ett litet tips/önskemål - jag har lite svårt att läsa den lillalilla inläggstexten! skulle bli superglad om du vill göra den lista större. Kram!

Jag tycker det här var så kul, inspirerande och spännande att läsa om! Jag försöker tänka och ändra lite i hur och vad jag äter, men det är svårt och det är inte helt lätt att få familjen att byta vanor. Min syster brukar lägga många kommentarer om produkter jag köper hem som hon inte tycker passar in i vårt kylskåp, men men.. Jättebra skrivet Hannah, verkligen!!

så himla jättebra inlägg hannah! gud, relaterar till massor av det du skriver, särskilt väl uttryckt tyckte jag det var det här med att behöva ramar men samtidigt behöva göra sig av med snarorna. <3

så himla jättebra inlägg hannah! gud, relaterar till massor av det du skriver, särskilt väl uttryckt tyckte jag det var det här med att behöva ramar men samtidigt behöva göra sig av med snarorna. <3

Jättebra inlägg, får en verkligen att tänka till?
Undrar bara, varför säger du "förtära" istället för "äta"? Du får självklart uttrycka dig precis hur du vill, tycker bara det låter så konstigt/gammalmodigt/lustigt när man läser det högt..

Tack Hannah! Jag behövde det här, just för att jag tycker det är så himla svårt att vara i et 'fack' som antingen köttätare, vegan eller vegetarian

spännande läsning!

jag har precis börjat äta vegetarisk kost. kände först att jag var sugen på att testa vegan, men insåg ganska snabbt att det var lite för "stort" för mig att börja med. jag visste ju knappt vad man äter som vegetarian. så ett steg i taget och kanske kan jag lära mig lite mer om veganism i små steg. har t.ex. redan börjat byta ut mjölk mot havremjölk och så. tycker det är spännande, men svårt att veta vad man ska laga, äta för att bli mätt och för att över huvud taget veta vad man ska laga. många saker som en vegankost består av är ingredienser jag aldrig har hört talas om förut... men jag tycker det är kul att det blir mer uppmärksammat (enligt mig iaf) att vara vegan och kanske blir det med detta lättare att börja med vegankost också då information sprider sig.

Jag tycker även att du har en bra poäng i det där med stämplarna. känns ju lixom inte så shyst att "hoppa på" folk med ett val som man själv precis nyligen har gjort. ofta tar det tid för folk att ändra åsikt, och ofta kommer det inifrån och det är ändå nästan omöjligt att få någon att ändra åsikt. sedan kan man ju alltid berätta om sina egna val, men på ett fritt sätt. det är ju ändå alltid viktigt att respektera andra människors val, tankar och åsikter - även om man inte tycker samma.

En annan sak jag tänkte på var att jag sedan jag började äta en vegetarisk kost mår mycket bättre fysiskt. de senaste åren har jag nästan ständigt känt att jag går runt med en förkylning som bara väntar på att få bryta ut. men sedan de endast två veckor sedan jag började äta en helt vegetarisk kost så har jag inte haft den här sjukkänslan i kroppen. kan det hänga ihop eller? det skulle ju inte vara särskilt konstigt om det gör det med tanke på hur djuren behandlas och allt vad de blir i proppade för att producera så mycket kött som möjligt, men är det någon mer som har upplevt i princip samma sak?

Vegan eller inte, jag är bara glad att du bloggar igen, att jag kan läsa dina ord och följa dig igen, för jag har följt, om så på avstånd men åååh, dig genom åren, från allra början nästan, genom krossade hjärtan, spring i benen, sommarkvällar, jobb, jobbiga tankar, matkrångel och åååh så vackra bilder, för jag vet inte vad det är, men din blogg lyser och gere mig ett lugn, ett vackert litet paradis att klicka in på, jag är så glad, ända från Australien nu u 2 år och genom alla mina resor så är du bland mina topp 5 jag prioriterar att klicka in på så ofta jag kan, tack för att du är tillbaka och du ta hand om dig <3

Kul att du har börjat blogga igen! Härligt!

Vad gäller min kosthållning så är jag av den meningen att jag inte är vad jag äter. Jag försöker intala mig det, men det är inte alltid att jag lever som jag lär - jag får ofta en klump i magen för att jag på något sätt känner att jag vill visa världen att jag är vegetarian och att jag har varit det i tio år (är 23 nu). Och när världen inte vet att jag gör "rätt" (alltså att jag äter för att rädda världen/rädda djuren) så får jag denna iskalla och jagande klumpen i magen. Detta upplever jag framför allt just nu, när mina nyfunna vänner (sedan två år tillbaka) "helt plötsligt" ändrar sin kosthållning och blir vegetarianer, äter "konstiga"/"främmande" maträtter som jag alltså har gjort betydligt längre än vad de har gjort. Jag upplever min vegetarianism som att jag "härmar" mina vänner och inte tvärt om, att de "härmar" mig och att min kosthållning kommer inifrån mig själv (superlöjligt, jag vet).

Jag tror att detta beror på att jag alltid har varit den som inte känner att jag behöver deklarera vad jag gör eller vem jag är. Jag är ganska tyst om allt som gäller mig själv, jag lyssnar gärna på när andra pratar men pratar helst inte OM mig själv. Framför allt har jag inte talat så mycket om min kosthållning eftersom jag också har haft en ätstörning och jag tror fortfarande (eller tror och tror, snarare ligger det i mig, i ryggraden) att folk ska misstänka mig och min kost och träning. När någon av mina nyfunna vänner (efter att jag blev frisk alltså) frågade vad jag har ätit till middag så ljög jag ofta, eftersom det är så djupt rotat i mig att de ska misstänka att jag äter en broccolisoppa för att gå ned i vikt, eller att jag har en rubbad syn på mat. Pga har jag alltså inte riktigt berättat om min kosthållning, men nu ångrar jag mig - just eftersom jag inte vill att de ska tro att jag "härmar" och "apar" efter deras nya och moderna kosthållning (för det är ju "på modet" att vara vegetarian och vegan och så), utan jag vill att de ska veta att jag redan har varit veggo sen länge…(förlåt för luddig kommentar)

Men, jag har tänkt. Jag ÄR ju INTE vad jag ÄTER! Jag vill inte bli definierad och indelad i ett fack på grund av vad jag stoppar i mig. Och jag är uppriktigt sagt så himla less på mat mat mat träning träning rädda världen rädda djuren. Jag skulle vilja vakna på morgonen och känna JAG SKITER I VÄRLDEN I DAG, jag kan ändå inte rädda den. Inte själv. Jag vill inte vara "modern" jag vill vara jag..

Veganism och vegetarianism är ju en typ av ideologi som betonar en typ av livsstil. Och jag tycker att det vår kosthållning börjar bli mer och mer sekteristisk, och då blir jag ALLTID obekväm och tar avstånd. Eller att maten är vår nya religion, och religioner separerar människor. (Om jag inte hade varit vegetarian så hade jag inte fått ett erbjudande om att få flytta in i ett kollektiv för 2 år sen. Pga av min f.d. väns uttalande om detta, att bara vegetarianer fick bo i denna fem-rummare, gjorde att jag tackade nej. Kan man inte ha en vidare världsuppfattning än vad hon hade, frågade jag mig själv.) "Matreligionen" skapar ett "vi" och "dem", precis som "vanlig" religion gör. Att sträva efter att vara vegan/vegetarian/lchf osv… kan inte det likna den religiösa människans strävan efter att vara trogen Gud och sin religion? Med detta sagt är jag inte emot religioner i sig, snarare dess negativa effekter = att de separerar folk och förståelse för andra kulturer och trosuppfattningar.

Det är så mycket pekpinnar överallt. Och när det gäller maten och kosthållningen handlar det ofta om vad vi ska äta, hur vi ska äta, när vi ska äta, varför vi ska äta, "bättre" mat, "sämre" mat, etisk mat, modern mat, effektiv mat osv. Att inte äta på "rätt" sätt (det moderna "surdegs-vegan-bönor-allt-från-grunden-maten) skulle placera mig i "dem" kategorin. Och alla vill ju vara i "vi"-kategorin. Att

Ä n t l i g e n är du tillbaka. Jag har läst igenom hela bloggen och konstaterar att du bör blogga föralltid. Dina vackra inlägg som fångar en, åh, och som dethär inlägget som engagerar!


Jag försåt exakt känslan av att inte vilja stämpla sig som vegan (likväl som en köttis inte vill kalla sig köttätare?). Jag har många i min närhet som inte ens reflekterar över deras konsumtion & kosthållning men liksom är mina finaste människor ändå. Jag blir ibland frustrerad inombords men försöker tänka på att jag har gjort mina val och hur bra jag tycker att jag är för det, det lilla.

Men i helgen kallade jag mig själv vegan för första gången. Jag sa det högt! Det var på affären, när mamma frågade om jag ville ha ägg till frukost (hon hälsade på mig över helgen så vi gick o handlade frukost tillsammans) "nej" sa jag. "Jag är vegan". Hon såg inte ens snett på mig utan sa "jaha, jag trodde det bara var kött och fisk du inte äter". Å sen blev det inga djupare diskussioner än så. Det kändes så bra att få det sagt, inför min mamma i allafall. <3 Sedan kommer jag nog inte titulera mig som det ena eller andra förutom när någon frågar.

Lite sent kanske med en kommentar, men det här peppade mig så himla mycket!

Jag jobbar på det vegetariska, men bor ihop med en pojkvän som är mycket mer skeptisk. Det är inte det att jag inte gillar kött, för det gör jag, men jag förstår miljö- och djurhållningsaspekten och tycker den är viktig.
Så jag försöker byta ut köttet till vegetariska eller veganska alternativ, upp till hela veckor, men alltid minst 1-2 kvällar i veckan.

Vad jag ville komma fram till var väl mest att jag tycker att jag nu kan säga att jag strävar efter en vegetarisk kosthållning! Så himla mycket lättare än att förklara som jag gjort ovan, med att jag jobbar på det med äter kött ganska ofta, mest pga min pojkvän som inte är lika med än.

Så TACK Hannah!