om nyheter och frågelåda.
allra käraste ni ♡ | nu är det såhär att jag har pysslat med ett nytt litet projekt, en hemsida, skulle man kunna säga. och det känns så himla r-o-l-i-g-t, som en ny era, ungefär! nästa vecka kommer jag dela med mig utav alltet, men för nu tänkte jag att vi öppnar upp frågelådan. jag tänkte sammanställa ett inlägg med forna och nya frågor, alla de där som jag har och inte har svarat på så att du som är pirrig och pepp på äventyr i andra länder kan få hjälp och inspiration. vad sägs som det, huh?
så, fråga vad du vill nu så svarar jag på min nya plattform i nästa vecka. åh, så pepp jag är, pirrigt!! tusen kramar, er Hannah.
take me to your river, jag tänker på dig. i wanna go, jag tänker på dig. i varje ton i just dessa tre komma fem minuterna tänker jag på dig, och på oss. och på pirret i magen och på när vi får se varandra igen.
gå dit och ät en brunch för mig vettja!
svar: jo, minsann. när en jobbar för accomondation and food, så som jag gör nu, det kallas wwoofing. och de finns olika hemsidor som du kan bli medlem på för att ansöka om att få "wwoofa" på en farm. min farm hittar du om du söker på hemsidan helpx, orten är wellington och farmen är en organic farm som ligger i normandale. exakta namnet vill jag inte lägga ut här men om en mailar mig på min nya mailadress; [email protected] så kan jag berätta mer!!
fråga: måste bara fråga om det inte känns lite läskigt att åka helt ensam, hur tar man det steget liksom? annars känner jag att jag också skulle vilja åka någonstans själv.
svar: det beror not helt på vem du är, och vilket förhållande du har till dig själv. i ärlighetens namn tycker jag minsann att det är mer läskigt, eller åtminstone otryggt att resa med andra än att resa själv. att resa själv är kravlöst, jag kan göra precis det jag är trygg med utan krav från någon annan. jag kan vara superspontan om jag vill, ta dagarna som de känns och boka äventyr när jag har energi, och avboka om jag känner mig trött eller ledsen. det kan förståss kännas lite ensamt att resa själv för vissa. igen får jag oftare ensamhetskänslor bland andra än själv. och värt att poängtera är att sådan har jag alltid varit. lite mer introvert, även om jag är väldigt social och glad och peppig, och energifylld när du träffar mig så är mina viljor, vad jag är trygg och bekväm med och inte definitvt med enligt en introvert än en extrovert. fundera på vad det är som skrämmer dig. vem är du och vad är du trygg med? jag rekommenderar v e r k l i g e n att resa själv. det är superhärligt och otroligt självutvecklande!!
fråga: hur veganvänligt upplever du att nz är? jag tänker på restauranger/cafén o i allmänhet.
svar: precis som överallt i hela världen går det ju alltid att vara vegan. men det är svårt. i de större städerna finns vegan-alternativ på ett gäng ställen och om kocken är duktig går det såklart att gå specialverisioner. men om du vill göra en resa likt den jag gör, där du wwoofar, bor i aribnb har middagar med nya bekantskaper med mera, så går det inte att vara vegan, enligt mig. det är supersvårt, och jag äter helst veganföda så fort jag kan. men jag skulle minsann inte byta bort de fantastiska middagarna jag har haft med mina nyfunna vänner och umgängen någonsin. trots att de innehåll mjölk, och tillstundom ägg. under resan äter jag som en nyfiken vegetarian och det underlättar då den här resan inte ska handla om att jag lever mitt liv så som jag gör hemma. här vill jag vara öppen för möjligheter och självutveckling, mina möten med nya personer är så mycket mer värt och jag har själv fått chansen att - utan andras röster i huvudet, och omkring mig - fått lov att tvivla på min vegan-stämpel. veganföda är fortfarande och kommer alltid vara den typ av kost som jag mår bäst av, både innerligt och externt, men det här med stämplar och att VARA det en äter, utan undantag. det tycker inte jag är sunt, och det fungerar inte i hop med den jag är. jag håller fast mycket vid det jag skrivit här:
http://hannahellenillustrerar.webblogg.se/2015/march/jag-vill-inte-ha-nagra-restriktioner-samtidigt-som-det-ar-precis-det-jag-behover-2.html#comment
fråga: kanske en konstig fråga men jag undrar vad du äter på din resa, köper du något varje måltid eller hade du med dig något? hur funkar detta?
svar: jag älskar konstiga frågor! alltså min mage är nog inte superglad då jag äter väldigt oregelbundet under min resa. särskilt under bussäventyret var det mest snacks som förtärdes och nu, när jag jobbar på en organic farm så får jag äntligen ordentliga vegomåltider som mättar och gör mig glad. i wellington åt jag frukost ute nästan varje dag men enkla ting till kvällsmat (de hade knäppt nog ingen kokvrå på mitt hostel). hur som haver rekomenderar jag absolut INTE att en äter ute varje måltid på sin resa, det blir ju jättedyrt!! men någon gång i bland ska en minsann få lyxa till det tycker jag. och woofing är ju superbra eftersom en ofta får fri tillgång till ett helt kylskåp och skafferi i utbytet. tips, tips alltså!
fråga: alltså du är så himla modig! jag undrar hur man vågar prata på engelska? är det klurigt att våga prata med andra filurer på ett annat språk eller hur är det för dig? är själv väldigt osäker på engelska och det hindrar mig från att våga resa!
svar: åh vad fint att höra!! ja, lite modig är jag kanske allt ändå! men inte när det gäller engelskan eftersom det är något jag alltid haft lätt för mig. pratade engelska med mina kompisar och fröknar tills jag flyttade till sverige vid sexårs och hemma i sverige är ju min utbildning på engelska också. dessutom så är alla människor här väldigt förstående eftersom de vet att du inte kommer från nz och alltså att engelskan inte är en självklarhet för dig. så var inte rädd! din engelska kommer att bli otroligt mycket bättre på bara några veckor, eftersom du är omsluten utav språket varje dag. låt inte det hindra dig från att följa dina drömmar. <3
Q & A - del I.
och fylla mina dagar med vardagsromantik.
F O T O G R A F I E R F R Å N S O M M A R E N 2 0 1 4.
Vad ska du göra på din semester? Jag ska bo i halmstad, i sommarstugan och jobba med kafé rotundan, så ska jag spela jättemycket gitarr, äventyra, utflykta, nakenbada, skriva, fotografera, passa på att laga extra fina och gröna måltider, planera höstens eventuella storslagna äventyr med klara och fylla mina dagar med vardagsromantik.
Ska du åka någonstans? Jag tänkte hälsa på Michaela i Stockholm, så ska jag och pappa förhoppningsvis till Gotland och så finns det säkerligen rum för ett och annat spontanäventyr till Köpenhamn, och Malmö och Gbg, såklart.
Hur länge ska du vara ledig? Jag kommer vara superledig i augusti då "jobbet" är i både juni och juli, men i ärlighetens namn känns det som om jag kommer vara lyckligt ledig från och med den tredje juni då min sista tenta är gjord och jag är pluggfri! Hurra!
Vad tror du egentligen att du kommer göra? Jag kommer nog få ta mig ett par veckor minst att komma till ro efter denna turbulenta vårtermin. Jag tror att jag kommer få gråta mycket, och känna känslor som till först är jobbiga men som sedan kommer göra att jag känner mig så himla levande. Ångest, skratt, gråt, saknad, kärlek. Alla kännslor får vara med, ska få vara med.
Vad ser du mest fram emot? Sena pirriga nätter, picknickfestivalen i Göteborg (nästa lördag!), att ta jättemycket fotografier, planera äventyr med klaris och laga en himla massa god spännande mat!!
Vad kan gå fel? Att jag inte lyssnar på min kropp och vilar. Att jag stressar. Det här måste få bli en kravlös sommar.
Vem kommer du vara mest med? Mig själv, tänker jag. Önskar mycket egentid. Men tror att jag kommer hänga med Klara så ofta jag bara kan, och lära känna en hel del nya filurer tror jag absolut att jag kommer göra också!!
Vad kommer du lägga mest pengar på? Superfood-ingredienser och nötter till mina sommarfrukostar, secondhand-kläder och om jag köper en analog kamera så kommer filmerna nog ruinera mig lite grann. Fett värt dock. Åh, vad jag längtar efter att få gå omkring men en kamera runt halsen!!
Vad kommer du köpa inför semestern? Sommarkläder. Min garderob ekar, bokstavligt talat.
Kommer du använda det? Absolut, särskilt stora slappa mönstrade plagg och smarta stickade tröjor en bara kan dra över huvudet när en ser ut över havet sena sommarnätter.
Kommer du bli brun? Oui, oui.
Vad vill du säga till ditt semester-jag? Ta hand om dig, lyssna till din kropp, ta dagen för dagen och tänk inte i onödan på morgondagen. Det här är vad du längtat till. Älska dagarna, tacka dagarna, se möjligheterna och gör det som känns bäst i maggropen.
Vad kommer du äta? Jag kommer som nämnt gå bananas på frukt och grönt och diverse superfoods då jag tänker att jag kommer ha betydligt mer med tid till att göra lite mer spektakulära frukostar och andra måltider. Kommer säkert äta en del glass, grillade grönsaker och ha avokado på precis allt. Mmmumma!!
Vad kommer du dricka? Teer som smakar passionsfrukt och vanilj, torra vita viner och säkert en hel del öl i solskenet på diverse uteserveringar.
Vad kommer göra den här semestern extra bra? Att jag kommer bo på sommarstället nästan prick hela sommaren. Och att jag tänkte spendera lite extra tid i Stockholm hos Michaela. Plus kameran och gitarren som ständiga kompanjoner.
Vad kommer du ha på dig? Slappa byxor och linnen och skjortor i tunna tyger från Beyond Retro, vintageklänningar, mycket smycken och hårband. Och så ska jag införskaffa ett par riktigt supersköna sommarskor. Det blir säkert vans. Mumma.
Hur kommer du att göra dig illa? Jag längtar efter blåmärken på smalbenen och skrubbsår på mina knän. Kommer säkert vara min longboard som blir anledningen till mina värsta skador. (Om inte hjärtont på grund av att du drar mig in i din orkan igen. Jag kommer nog inte kunna låta bli. Det är ju du liksom. DU.)
Vad oroar du dig för? Ångest. Vilket bara ger mer ångest i säg. Så nu slutar jag med det och oroar mig i stället för hur sjutton jag ska transportera alla mina grejer här i Skövde hem till mina föräldrar på en och samma gång. Oj.
Vad kommer bli extra speciellt i år? Som nämnt blir det en längre visit i Stockholm, att jag kommer hänga mycket i Halmstad och så tror jag faktiskt, nej jag vet, och lovar mig själv, att jag kommer tillåta mig älska och vara lycklig - mer än någonsin.
Hur kommer du minnas din semester sedan i september? SÅ JÄKLA HÄRLIG, PIRRIG OCH SPONTAN. En sommar som aldrig förr.
viktigt svar på viktig kommentar.
Fråga: Hej! Du kanske tycker att det är ohyfsat att fråga, för det kanske snarare låter som ett påstående än en fråga. Men när du lägger upp bilder som tydligt visar att du ser smalare ut än tidigare, så är det nästan ofrånkomligt att inte kommentera det. Ber du om hjälp?
Eller gör bilderna dig tillfredsställd?
Sen är ju bloggar ett forum som helt fullständigt bortser från att det är en människa bakom bloggen. Vad jag menar är, jag hade aldrig gått fram till en tjej som jag inte känner och säga: du ser smal ut.
Nu när jag är anonym, blir det på ett helt annat sätt. Vad tycker du? Vill du att vi ska uppmärksamma din smalhet? (Jag har haft anorexi och blev supermotiverad varje gång någon sa att jag var smal. Jag levde på dessa kommentarer, de blev som en drog. Är det så för dig med?)
Ta hand om dig!
Svar: Hej fina du! Jag vet att det finns dem, med en ätstörd historia som jag som blir SUPERARGA när någon skriver "Oj, vad du blivit smal" och dyklikt. Och jag misstänker att det ofta är på grund av att de kanske inte tycker att någon ska kommentera deras utseende, lägga sig i deras liv eller att de kanske inte vill erkänna för sig själva att de faktiskt har rasat i vikt. Jag vill att du, att alla ni som läser det här ska veta att jag är inte sådan.
Tvärtom, uppskattar jag dessa kommentarer. Jag tar de som tankeställare. För nu fick jag två kommentarer angående att jag ser uta att ha blivit smalare - och vet ni? Det har jag inte ens märkt själv att jag blivit. Just därför tycker jag att det är så himla bra att ni bryr er om mig (för jag förstår att ni bara vill mig väl ♥ ) och skriver detta till mig. Så fort jag läste kommentarerna så började jag tänka: Stämmer det som de skriver? Har jag blivit smalare? Hur kommer det sig? Jag lägger i hop pusselbitarna och inser att kanske är det stressen ändå, som tärt på mig, att det har varit ett gäng väldigt slitsamma och psykiskt påfrestande veckor nu.
Jag förstår att dessa kommentarer är baserade på oro och fundering och jag uppskattar det. Ni är liksom som mina vänner, och ni ser det jag inte själv alltid kan se när jag går omkring i min egen lilla bubbla här i Skövde. Men så ska en veta att vissa speglar ändrar ens former lite, samt vissa poser eller kläder eller whatevs. Men en tankeställare är alltid viktig, och jag tar till mig orden och tänker över.
Så ja, skriv! Tankeställare är viktigta. Och ni är ju mina vänner ändå, på sätt och vis. PUSS ☮
flyr jag från något, eller reser jag till något?
tänker du att du vill resa själv eller med sällskap? vilka platser lockar dig? tänk att det finns så fina filmer som griper tag i en o kan få en att vilja förändra livet. vicky christina barcelona är ju också en sån.
✈
åh, vicky christina barcelona, det är en utav mina absoluta favoritfilmer faktiskt!! och ja, det får mig sannerligen att tänka precis som många filmer om resor och livskaos gör. det som är så sorgligt med den filmen är att när christina (spelad av scarlet johanson för den som inte minns), som är den karaktär som är mest lik mig själv kommer hem efter en sommar utav magiska äventyr så är allt precis som det var när hon åkte. och jag tycker att det tåls att tänka på, innan en bestämmer sig för ett äventyr. flyr jag från något, eller reser jag till något? själv vill jag i bland fly, och då tycker jag en helg i malmö eller i stugan i halland är glittrande nog. men just nu drömmer jag om att resa väldigt mycket. till städer som berlin och amsterdam och budapest far jag gärna med en eller flera vänners fantastiska sälskap. men om jag skulle fara på den där kanske-till-och-med-en-månad-långa resan till bali så skulle det gärna vara själv. jag tror det är otroligt givande och utveklande att resa själv någonstans. jag insåg senast i går att jag faktiskt behöver mer egentid än vad jag numera ger mig. kanske vore det alldeles supervesäntligt för mig att fara till bali, just därför.
