hannah ellen. ❅

öppet fönster och tidiga svala vårvindar som stryker mina tunna armar. 
jag förtär min frukost på golvet. gitarren ligger nystämd som sällskap och på datorskärmen eat pray love. jag tror du skulle tycka om den. kanske har du redan sett den. 

jag tittar på den för jakten på insikter. var gång jag sätter på eat pray love så får jag alltid en ny tanke. den handlar så himla mycket om att resa.

att resa och finna. och jag vill precis det. resa. att resa och finna. 
jag känner mig så fastklistrad här. det springer i mig. jag vill ut. jag vill till bali, jag vill till rom, jag vill se, göra, älska, hata, känna, röra, skrika, sjunga, skratta, gråta. att plugga något som det här känns så alldeles allvarligt när jag inte ens är tjugoett ännu och mer känner mig som ett barn som blir tvingad att vara inne en supervarm vårdag när snödropparna blommar och gräset är så älskvärt grönt. och när jag inte ens vet vart jag vill att allt ska leda. vad jag vill ha i mina händer när de tre åren har gått och min examen är utskriven på papper. då känns det så svårt att möta solkyssarna och tänka på vad du gör fyra timmar bort. du som också har alla möjligheter framför dig, alla drömmar i din hand. alla erfarenheter i bakfickan. du som har vårdagen och snödropparna och det gröna gräset. och jag som tvingas vara inne. instängd med mina drömmar och möjligheter.

jag vill ut.