och alla mina moments finns inom mig.
har jag inget hem? ✈ | här om dagen vaknade jag upp i mitt rum här i skövde och insåg att nej, jag har inget hem. just nu har jag ingen fast punkt. det är så många gamla vänner borta i skåne som frågar när jag kommer hem i sommar. som om mina föräldrars hem ännu är mitt. som om det faktiskt är en självklarhet att det är dit jag styr mina steg när terminen är över. men för mig är det inte så. för mig har skövde varit mitt HEMMA i ett år nu. men, eftersom jag inte vet vad min höst kommer att erbjuda, ännu mindre vad jag faktiskt vill göra så är inte skövde längre mitt "ah, äntligen hemma". så vad finns kvar?
jag brukar alltid säga: collect moments, not things. men vad utgör då ett hem när jag inte har en plats där mina things är? ljuslyktor, plancher, böcker, vinylskivor, gitarren, alla kläder, skor, skrivböcker, porslin och penslar. kanske är det viktigt med ett hem fyllt av mina things, och kanske kommer jag finna mitt hem när jag bosätter mig i stugan för sommaren, där jag ska bo de dagar jag jobbar i halmstad. eller är det kanske snarare så - att hemma är vart än jag är. jag själv, HANNAH ELLEN JOSEFIN. för jag bär omkring på mitt liv i sinnet och själen. och alla mina moments finns inom mig, alltid. en tanke.
Det dar med "hem" och "hemma" ar en klurig sak. Vi flyttade mycket nar jag vaxte upp, har svart att svara pa fragan "var kommer du fran?" for jag foddes i Lund men bodde aldrig dar, bodde daremot nagra ar i Ystad innan jag bodde i Tyskland en vanda for att sedan flytta till Stockholm och sedan vidare till England dar jag bott pa tva olika orter och nu bor jag i en tredje stad i ett fjarde land. Hemmet sitter inte i vaggarna for mig. Manga av mina vanner har foraldrar som bott i samma hus sedan dem foddes. For dem ar det att komma "hem" nar de aker hem till sin hemstad pa sommaren. Min hemstad rakar vara den dar jag rakar ha tak over huvudet just da. Hemma ar nagonting man bar med sig tror jag. Det ar en kansla av att vara trygg och ha nagonstans att ta vagen.
