hannah ellen. ❅

när jag vaknade i morse var det med på tok för få timmars sömn. jag har inte känt att jag ätit så värst bra på flera dagar och de som brukar vara mina lugna välgörande morgonpromenader har förvandlats till supersnabba cykelturer till skolan. jag har varit förkyld i prick en vecka nu. inte tillåtit mig vila en ända dag förutom i måndags, och var då jäkla stolt över mig själv då jag faktiskt inte lämnade huset på hela dagen och i alla fall gjorde mitt bästa för att vara still.

men jag har svårt för det där. samtidigt som jag är en självutnämnd världsmästare på MYS och kan lätt spendera kvällar med tända ljus stora koppar te, hemmasnickrade fruktfat och rostade cashewnötter och bara pyssla med mitt, fotografier, skriverier, skisser och illustrationer och dagdrömmar eller ett avsnitt av svett och ettikett på svtplay, så har jag så himla mycket entusiasm och pepp i min kropp som vill ut. spring i benen och en hjärna som belönar och hurrar för produktivitet. det är därav svårt för mig att bara vara stilla en dag, ligga i sängen, pilla naveln och göra det dem kallar för ingenting.

jag finner att livet är FÖR roligt! att planera skoj och göra skoj är FÖR roligt, för att kunna vara stilla utan att göra. mys är för mig mer ett älskvärt bestyr än en känsla som uppkommer om jag någon gång gör just ingenting. dock, tycker jag faktiskt mycket om det här med mig själv, trots allt. jag är bra på att planera, har stor fantasi och gör myset till ett väldigt härligt spektakel i hop med tända ljus, bra melodier och nyköpt té. och min produktivitet och peppiga entusiasm är något som ofta leder mig till glädje och lyckokänslor. det är bara det att min kropp och mitt sinne sällan får vila. och så blir det valborg och en ångestklump ligger i magen för jag vill men ORKAR inte fira. inte ett smack. jag går upp, skriver tenta, tar vännerna under armen och äter långlunch på stäkeriet, går och handlar en flaska vitt inför i morgon, naturgodis-nötter och mörk favoritchoklad och med en skamsen lättnad låter jag K åka själv till gbg för att möta upp gänget och kalasa utan mig då min kropp nästan skriker. VILA, HANNAH, VILA. så vad gör jag i kväll tro? jo, jag tar hand om mig. tar ett steg i taget och låter mig göra vad kroppen och själen vill. som att äta choklad och se på hittlåtens historia, gå en kvällspromenad i regnet, dricka vin hos O med fina filurer och skriva sådana här långa texter om allt som känns. fälla några tårar för hjärtslagen och bara ligga och blunda till någon vinylskivas snabba snurr. det är vad jag behöver i dag. för kroppen, för själen - och jag.

glöm ej: ta hand om dig. ha det fint! xx