jag hör fortfarande hur havsvindarna blåser, jag ser fortfarande hur hennes mörka ögon glöder.
jag tycker det är viktigt att låta sig känna vemodet och ifrågasätta i bland vad tusan en gör i den värld den lever i just där och då, just här och nu. varför bor jag där jag bor, umgås med de jag umgås med, klär mig som jag gör, pluggar det jag pluggar och så vidare. det kan vara väldans tungt att ta tag i alla frågorna samtidigt, men att någon gång i bland låta dem passera genom tankebanorna tror jag är himla värdefullt. så att en inte går på räls. så att en inte vaknar upp i medelåldern och undrar vad som hände med de där åren som skulle vara så magiska, vad hände med de där åren som skulle leda mig till något annat än där jag är i dag.
i bland känns min utbildning så himla, himla rätt. för jag kan i bland trilla av stolen så intressant det är, och jag kan i bland se mig själv i framtiden hjälpa människor med de metoder och verktyg vi i skolan får lära oss att använda. men i bland ser jag på mina penslar och pennor, på gitarren och tékopparna och kameran och undrar hur jag hamnade i en utbildning så vetenskaplig och regelbunden, och inte med något mer kreativt sprudlande?
i dag är en sådan dag. i dag är en dag då jag smyger in på andra utbildningars hemsidor bara för att få smaka lite på en annan värld. och i morgon kanske jag vaknar upp ur förvirringen och ler återigen över tryggheten att gå på en utbildning som leder mig till ett så brett urval av framtidsvisioner, där jag dessutom får en kandidatexamen, där jag dessutom lever ett himla pirrigt, älskvärt, magiskt och efterlängtat liv utanför utbildningen.
men i kväll låter jag ovissheten finnas. jag reflekterar över viljor och drömmar och känslor. magontet att inte ha någon annan stans att ta vägen, rädslan för att misslyckas finns gömd under tuffheten, tryggheten att allt någonstans alltid löser sig, hur krångligt saker och ting blir. tre djupa andetag och så lyssnar jag på håkan och dricker te och låter mig vara precis lika mellankolisk som för ett år sedan, innan jag visste vad jag skulle plugga, eller ens vad jag ville plugga.
det är så lustigt hur en kan ligga på en annan plats i en annan tid och känna ungefär precis samma sak. och kanske kommer jag alltid ha det så. ett år senare, ett större steg upp för trappstegen, men ändå med förvirring och ovisshet i magen. för ens en sekund, för en stund. känns det så himla bra ändå. att allting inte alltid känns rätt. att allt inte alltid flyter på. att det finns vägkortsningar och flera vägar en kan välja att färdas på. ✈
Ingenting är bortkastat, oavsett om du jobbar med utbildningens syfte i framtiden eller ej. Man lär sig så mycket om så mycket i o m utbildning. Kanske kommer du i framtiden använda vemodet du kände blandat med faktisk kunskap du fick med dig i ett kreativt yrke, eller kanske kommer du använda din bubblande kreativitet som verksam inom psykologin. Sålänge du ifrågasätter tillvaron innebär det att du inte enbart flyter medströms även om det kan kännas så. Din vilja att besvara frågor och dina dagdrömmar kommer leda till att du siktar åt att förändra det som är mindre bra och behålla det som är bra, och då landar du tillslut där du ska
jag håller med ovanstående kommentar. Varför följa strikta exakta ramar till ett visst yrke när världen egentligen erbjuder så mycket. Du kanske skapar ditt egna yrke där du kombinerar psykologisk vetenskap med något kreativt. Som t ex bildterapeut eller författare med många psykologiska faktorer i dina böcker? Möjligheterna är oändliga vid närmare eftertanke, varför inte göra som t ex Elsa Billgren; om det inte finns något exakt yrke på marknaden så kan du skapa ett själv! Ett där du får göra allt du tycker om och samtidigt hjälpa andra. Eller också så kan du bli en mångsysslare!
Låt dig inte begränsas av tvivel hannah, som håkan säger: ge ingen tid till ånger, det blir bra vad som än kommer <3
ååhh hannah vad jag känner igen mig i det du beskriver. jag har arbetat som sjuksköterska inom psykiatrin i snart fyra år och känner varje vecka att "hmm... vem gör jag detta för? är det något jag verkligen VILL och GILLAR eller något som får mig att känna mig duktig? något jag gör för att jag är BRA på det?" jag har inte drömjobbet idag, långt ifrån det. men jag försöker, precis som du, att acceptera tillvaron som den är just nu. imorgon kan se annorlunda ut. och som någon annan sa, ingenting är bortkastat! stor kram!
Känner igen mig så väl i det du skriver. Hur ska en kunna veta att det är helt rätt? Och just det du skriver, att exakt samma känsla kan komma tillbaka, fast allt annat är förändrat. Och det är lite läskigt, samtidigt som det är väldigt fint. Men du resonerar vackert, att ovissheten får vara där. Det är helt okej att den är där, trots att den är lite jobbig ibland. Du är så klok, Hannah!
Alltså TACK. Befinner mig just nu i den klassiska vad-ska-jag-plugga-i-höst/ska-jag-ens-plugga-höst/vad-ska-jag-göra-med-mitt-liv-- situationen och det är så skönt att höra om folk som också velar så man vet att man inte är ensam om att fundera. Tokbra blogg+instagram förresten!!
