hannah ellen. ❅

Godmorgon!! ☮. | Här sitter jag på sovrumsgolvet. Äter gröt med jordnötssmör, banan och cashewnötter, lyssnar på min nya sextiotalsspellista och filosoferar. Sextiotalsmusik är ett utomordentligt sätt att starta dagen på vill jag säga, det peppar mig precis så som jag behöver idag då pulsen är lite för hög och jag har svårare än vanligt att andas (hej massvis med plugg, en förening och ett projekt plus kreativt längtande och sommarplanerande). Hur som haver vill knäppisen ovan gärna dela mina sextiotalsfavoriter med dig här: 1960's swinging smoking dancing. 

 

Jag är med i ett projekt i sammarbete med Rädda Barnen som heter Ellen, är det någon som känner till det tro? Kortfattat så agerar jag samt två vänner samtalsledare för tio tjejer på en gymnasieskola i tio veckor, där vi informerar, diskuterar och pratar om och kring viktiga och aktuella ämnen såsom sex och kärlek, familj och vänner, sociala medier, normer och jämstäldhet, feminism, makt, mens och kropp och knopp. I går var det vår femte träff och dagens tema var sociala medier då jag fick äran att vara lite utav en expert då jag är den utav oss ledare som har mest kunskap angående sociala medier och dessutom tycker det är himla intressant och jäkla, jäkla kul! Bland annat delade jag med mig utav min histora och mina kunskaper om ätstörningar och min påverkan på och från medier och fick lov att bidra till tjejernas förståelse kring det faktum att allt som visas på nätet och i medier inte är detsamma i verklighet.

Anyway, vad jag tog med mig från denna fantastiska träff var att jag själv borde tänka mycket på vad jag egentligen publicerar - och varför. Jag slås jämt mellan det stilistiska och fotografiska vs. det knäppa och ärliga. Ett exempel är fotografierna ovan (tyckte det passade i hop med 60's eftersom jag ett. bär prickigt och två. fotografierna är svartvita - se så stilistiskt min hjärna tänker!!). Det första fotografiet har jag redan publicerat på min instagram - @_hannahellen - och det jag gjort med det breeda leendet är att jag skickat det som ett hej-jag-saknar -dig-mms till mamma. 

Att få lov att vara stilistisk tycker jag är fint. Jag är ju intresserad av fotografi - och jag vill bli bättre på att fotografera. Jag tar bilder, redigerar, väljer ut den finaste och visar upp då jag vil visa det bästa jag kan, för att sedan ta nya och bli ännu bättre. Det är ens styrka jag har som jag vill jobba på. 

Men, vad sägs som lite mer ärlighet och knäpphet mitt i allt stilistiskt och fotografiskt? Ett visst fotografi får hamna på instagram, ett visst fotografi får gå till mamma, men här, här vill jag dela båda. xx