hannah ellen. ❅

☠ ✿ ☮ | ibland blir jag helt jävla galen på mig själv. orkar inte en sekund till av mina tankar och mitt sälskap. håll käft säger jag till mig själv och blundar. försöker meditera, i lotusställning framför ett tänt ljus men inser snart att det är inte det som kommer hjälpa mig nu. jag behöver action, göra något åt den galenskap som är det bråk som jag för mellan mig och mig. om det är något jag är rädd för inför min resa i höst så är det just det. att bli helt jävla galen på mig. 

allt det där som gör ont i mig nu är inte mitt fel. jag vet det, men jag glömmer ofta bort att tänka den tanken. i våras sa jag ja till alldeles för mycket och blev tja, faktiskt utbränd, för andra gången, på köpet. fortfarande kan jag vakna upp på morgonen med ett tryck mot bröstet. delvis utav stress men också utav sorg då det tog så mycket av mig. att inte tänka på mitt inre, mitt välmåend utan att bara springa efter borden, måsten och vad andra vill tog så mycket utav mig att det som blev kvar var ett stort dumt tryck mot bröstet. 

många utav de där sakerna jag ja ja till var på grund av vilka krav jag tyckte mig ha från andra. jag vågade heltenkelt inte ställa mig upp och säga ifrån. så många gånger tårarna brände bakom ögonlocken när vi avslutat våra möten med den föreningen jag medverkade i under den tiden. jag hade sagt ja fastän jag inte hade varken tid, kraft eller kunskap till att göra det som skulle göras. och när de frågar hur jag mår så biter jag i hop. 

alla de där morgnarna jag vaknade upp och inte ville mer. ville inte gå till föreläsningarna, ville inte äta frukost, ville ingenting för ingenting var roligt, allt var jobbigt och bröstet värkte. jag körde bara på.

åh, jag vet inte vart jag ska komma med detta egentligen. i öronen spelas the lord of the rings - two towers soundtrack och på himlen kämpar en sol med att hålla sig strålande när himlen blir molningt vit i väntan på den åska som ska dundra i kväll och jag sitter på altanen och bara är, är, är. jag har semester, inget jobb kvar och bara två saker på att-göra-listan som liksom m-å-s-t-e göras och trots att det bara är två ynka ting så har jag tryck mot bröstet. och jag vet, med erfarenhet att det är på grund av utbrändheten. jag har blivit så otroligt stresskänslig på grund av den. åskan smyger sig närmare. jag biter i hop för att inte få ett utbrott.

den tionde september reser jag. och då reser jag själv. jag har ingen annan att förhålla mig till. vill jag så gör jag. vill jag inte så gör jag inte. och jag tänker i dag att det är precis det min resa ska symbolisera. ett startskott för en ny del utav mitt virrvarr till liv. för jag vet att om jag inte mår bra så kan jag inte göra bra. och även om jag är en fantastisk person med flera bra egenskaper så är jag ingen övermänniska. jag kan inte säga ja till allt för jag klarar inte allt. ingen klarar allt.

alla dessa bråk jag för mellan mig och mig. alla dessa borden och måsten och krav, som kommer både innifrån och utifrån. de ska jag radera. förvandla tunga stenar till vindpustar. finna ett sätt att våga ställa mig upp och säga i från. säga nej, jag kan inte. både till mig själv och till andra. inifrån och utifrån. vi lever i ett samhälle där en ska vara någonslags övermänniska, som kan allt, klarar allt. är bäst och vackrast. ingen är bäst eller vackrast. jag är inte bäst eller vackrast. men jag är bra och vacker. och någonstans får det vara nog. får det vara okej.

och med de där orden släpper trycket mot bröstet lite grann. jag låter att-göra-listan vila tills i morgon och tar tiden att ta hand om mig själv i stället. | rubriken kommer från låten gypsy med fleetwood mac. tycker den passar sig när en inväntar en resa. take care. xx