hannah ellen. ❅

☮ ♥ | det är lördagskväll och jag står på baksidan av centralen utanför min lilla peugot som jag kört hit, nedcabbat, utan tak och med den hemmasnickrade basen dunkandes ända in i själen. hon kommer gående mot mig med ett lättat leende, röda läppar, blont hår som stjärnorna och ögon leende som sommarhimlarna. högmidjad svart kjol, grått linne som sitter högt i halsen och the smiths på läpparna. min syster är det finaste utav nittiotalet och tjugotalet på samma gång och alla blickar vänder sig om när hon går mot mig, kramar om och hoppar in i bilen. hon går första året på gymnasiet, har precis picknickat med ett stort, stort gäng vänner som nu - nästan alla - ska ut på dansgolvet. utom min syster. min syster ska hem. hon är lättad och lycklig, har slutat kvällen liksom på topp och ser fram emot tekoppen och det mjuka täcket, tv-serien och att somna tidigast med en podcast i öronen.

även när jag gick på gymnasiet fanns pressen att en skulle gå och festa. inte ut och dansa som en säger nu, när en är lite äldre och vet hut när det gäller alkoholen. på den tiden skulle det krökas ända in på småtimmarna och dansen var mest en tajt klänning och höfter som skulle smekas utav pojkars blickar där de står med ölflaskor och kyssvänliga läppar. jag hatade det, gick aldrig på fester som jag kunde undvika att gå på men hade alltid lite oro i mig att jag kanske borde gått ändå. borde. men när jag väl gick, ja, då hatade jag det. jag förstod helt enkelt inte hur det plötsligt kunde bli så, att shots, främlingars tungor i min hals och dålig musik på så hög volym att en var tvungen att skrika i kompisens öra skulle vara roligare, och viktigare än spelkvällar med te och prat om livets pirrigaste ting. men osäkerheten lämnade mig aldrig. borde inte jag vara på festen ändå? ska jag kanske gå? fastän jag inte ville. 

när jag ser min syster ser jag en snygg tjej, en cool tjej, en tjej jag hade sett på gatan en lördagskväll och tänkt att, jaha, nu ska hon väl ut och festa som alla andra, alla andra vackra och coola. och jag ska hem. men min syster, hon är precis så opepp på festandet som jag var, med en smärre skillnad: hon står för det. leende som en sommarhimmel, ögon klara som augustistjärnorna. 

åh, jenny. om du hade gått i min klass på den tiden, och vi vore vänner, gudars vad jag hade älskat att vara kompis med dig. en hyllning till min syster, som inspirerar mig att sträcka på ryggen och stå upp för att jag inte gör vad jag tror att jag borde, vad jag tror att alla andra gör, inspirerar mig att göra min egen grej.
älskade syster. här kommer en låt till dig: 

markus krunegård - korallreven & vintergatan