hannah ellen. ❅

en mobilanteckning från häromnatten:

☮ | det regnar 

jag ligger vaken

rummet doftar rökelse och täcket är prassligt

vi har skrivit godnatt och jag har ignorerat rösterna i mitt huvud

de som oroar sig

jag tycker om hur jag lärt mig att det alltid ordnar sig när det kommer till kärlek

även om det går alldeles fel så ordnar det sig

jag tänker och undrar varför jag inte lärt mig att allt ordnat sig när det gäller andra saker också

särskilt när det gäller kroppen min

länge har jag burit på dessa rädslor

sjukdomen lämnar mig aldrig

den har rotat sig fast

rötter som knutit sig fast runt hjärtat

hindrar det från att bulta vissa dagar

kippar allt oftare efter andan åt min egen spegelbild än kyssar i nacken 

allt ordnar sig 

visst är det väl så

 

det är när den hindrar mig från att känna lyckan i allt annat som sjukdomen blir farlig

bestämmer mig

att aldrig

ska kilon betyda mer

än kyssar i nacken 

 

jag saknar honom 

skriver 

du gör mig glad 

ser in i min spegelbild, säger du med, 

kära hannah, 

fastän du är en idiot i bland 

du med |