margo.
P A P E R T O W N S ✈ | i går såg jag och michaela papertowns, på bio. tyckte om den på många speciella vis, särskilt eftersom följande. en text jag skrev i bilen, innan jag körde hem till sextiotals soul och älskade vinden i håret, det lätta regnet och att få gråta lite för första gången på månader. allt som jag hållt inne kom ut. bara det är en anledning till varför det var en så j-ä-k-l-a bra film. SE DEN!
margo
jag känner mig lik henne
hur känslan att inte ha ens en liten ledtråd
ett nålsöga av aning om
vem jag är
kan kännas så stor
så övermäktig
att allting annat försvinner
ett tunnelseende
en känsla av att bara
behöva
komma
bort
margo kändes som en väldigt olycklig människa
bort
margo kändes som en väldigt olycklig människa
som eftersträvade små stunder
ibland även stora
som gav lyckorus
som gjorde olyckan, den övermäktiga känslan
någonstans värd ändå
ibland även stora
som gav lyckorus
som gjorde olyckan, den övermäktiga känslan
någonstans värd ändå
jag är som margo
bär ofta på för mycket
det tar ofta över mig
flodvågsliknande, stormvindar, vulkanutbrotten
men då och då finns de där stunderna
känslan av att stå högst upp på toppen av ett berg och se ut över världarna
vinden i håret när jag kör på landsvägarna och sjunger högt med till tonerna fastän alla blickar stirrar
morgondoppet
ingen annan har vaknat än
bara jag och havet
det tar ofta över mig
flodvågsliknande, stormvindar, vulkanutbrotten
men då och då finns de där stunderna
känslan av att stå högst upp på toppen av ett berg och se ut över världarna
vinden i håret när jag kör på landsvägarna och sjunger högt med till tonerna fastän alla blickar stirrar
morgondoppet
ingen annan har vaknat än
bara jag och havet
spegelblankt saltvatten som slutar vid oändligheten
resten utav tiden
livet
går ut på att överleva
överleva känslorna
och övermäktigheten
olycklighetskänslan
flodvåg, storm, vulkanutbrott
för att sedan
sällan men älskvärt
uppleva
de där små stunderna
som gör det så himla åh så himla
överleva känslorna
och övermäktigheten
olycklighetskänslan
flodvåg, storm, vulkanutbrott
för att sedan
sällan men älskvärt
uppleva
de där små stunderna
som gör det så himla åh så himla
värt
att leva
att leva
trots allt
Kommentarer
Postat av: Kajsa
den här texten fick jag rysningar av. Känner igen mig så himla mycket. Massa kramar Hannah, du skriver så fint <3
Postat av: Julia Carlzon
jag älskar också den där filmen! Kände mycket som du, att man kan känna igen sig i Margo. Älskade den!
Postat av: Katarina
Hej!
Vill bara säg att din blogg & instagram är så inspirerande. Efter att ha mått dåligt länge och haft prestationsångest håller jag nu på att bryta det. Efter en examen från universitetet ska jag nu läsa strökurser som jag tycker är roliga utan att bry mig om vad mina föräldrar eller andra tycker om det. Har börjat med meditation & yoga tack vare din blogg. =)
Ha det bäst!
Trackback