jag vägrar sluta älskar livet.
det blev en sommar utav många och alldeles för djupa dalar. och jag vill aldrig känna så igen. det är den största rädslan jag bär inom mig. och de undrar hur det kommer sig att ormar, nätter och spöken inte skrämmer mig. men jag bär på ett alldeles eget mörker. och jag är rädd för att det ska växa precis så där stort igen, att jag inte ens kommer orka leva det här älskade i livet i slutet av sommaren.
jag funderar på utvägar. går till studenthälsan och diskuterar. sover tätt och djupt bredvid klara och låter mig bli kidnappad ut på kvällsäventyr till skogar och bryggor med glass och håkan på hög volym. allt för att glömma. i skolan går ingenting in i mig längre. energi-nivån sänks i samma takt som den där sommaren. och rädslan växer.
jag behöver något som lättar mina axlar, säger jag. och en natt kommer vi på det. jag och klara. vi funderar och vi har inte bestämt oss än. men kanske är det så att jag är för ung för det här. för att studera. just nu. jag behöver låta mig vara ung och dum och se mer än skolböcker och gråa bänkar. jag behöver känna mer än tentastress och tyngden av en lång att göra lista. jag har vidgat mina vyer, ser mig om efter andra platser, andra länder. efter ett sabatsår där jag kan få andas ut och växa, bland berg, skogar, hav, äventyr och s-p-ä-n-n-a-n-d-e bestyr.
vi funderar och vi har inte bestämt oss än. men det lättar mina axlar att tänka på hur jag kanske inte är redo för det här. tjugo år på jorden. och att det inte gör något om jag inte orkar. för att orka och må bra är alltid viktigast. och äventyren tror jag stärker mitt välmående mer just nu, än ännu en tenta.
jag sätter ner foten. jag vägrar sluta älskar livet.
åh du kloka människa! äventyr och att levalevaleva är kanske precis vad du behöver. men även det kan ju sätta igång hjärnspöken, så var försiktig. försök göra det du mår bäst av, alltid <3
och du gör så jävla rätt då! plugga kan du verkligen göra NÄRSOM! lyssna på magkänslan. Lova!?
jag tycker du är så enormt modig som vågar lyssna inåt. kloka du <3
jag säger bara GÖR DET! jag själv flyttade till lund och pluggade ett år, fick för mycket ångest av tentorna och kände att jag ville mer just där och då. flyttade hem till stockholm igen och jobbade sju månader och åkte sen till indien och fem andra länder i sydostasien. och vet du? det var mitt livs bästa beslut. livet ordnar sig alltid och skolan finns kvar, det finns så mycket som får en lycklig här i världen! ta hand om dig. kram och puss
jag säger bara GÖR DET! jag själv flyttade till lund och pluggade ett år, fick för mycket ångest av tentorna och kände att jag ville mer just där och då. flyttade hem till stockholm igen och jobbade sju månader och åkte sen till indien och fem andra länder i sydostasien. och vet du? det var mitt livs bästa beslut. livet ordnar sig alltid och skolan finns kvar, det finns så mycket som får en lycklig här i världen! ta hand om dig. kram och puss
fina Hannah, du är så klok och har säkerligen rätt i det du säger! Det kan vara så himla krävande att studera även om det är om något man intresserar sig för. Men jag tänker också att du kanske slutade hos den där psykologen för snabbt? slutet kanske blev för abrupt, eller så kanske det inte blev något egentligt slut? Du är en känslig själ och efter att ha läst om hur du mår så skulle jag kunna tänka mig att du kanske behöver prata med någon utbildad om alla kraven. Det känns inte som att du någon gång alls har fått chansen att slutföra dina behandlingar, livet har kommit i vägen och du har fått avbryta. Är det inte bättre att försöka söka hjälp och få den ända tills det är bekräftat att du kan klara dig själv utan att falla så hårt varje gång? Vissa människor har anlag för att gå in i väggen eller få en utmattningsdepression, andra inte. Det beror nog på hur känslig man är som individ för är man en stabil människa så blir man nog bara utmattad efter en tuff period. Det är allt det där som är kopplat till prestationer och alla krav som gör att en del människor inte bara får utmattning utan också utmattningsdepression, och om du stöter på ännu tuffare utmaningar senare i livet så kan det kanske tära mycket mer på dig än vad det skulle gjort på andra. Kram och ta hand om dig!
