åtta guldiga ting.
jag vaknar upp och allting känns konstigt och fel. tackar nej till frukostsällskap, behöver inte ens ljuga för jag har ju faktiskt ont i magen och morgonsynen utav mitt gråa hostel gör att jag mest vill rusa tillbaka ut i regnet bums. på midnight espresso äter jag gröt och undrar om jag inte ska göra det här till min dag ändå, min superdag. så jag gör det. leende. bockar av caféer och biografer och gator med pastelliga san fransissco-hus och låter det lätta regnet vara en alldeles ultimat ursäkt för att beställa in min tredje varma dryck för dagen. på empire får mitt kaffe serverat i en mintgrön kopp. och kaffet värmer minst lika gott nu som i morse.
barn som köper glass. de har ryggsäckar och kepsar och mamman ser ordningsam ut med vindjacka och axelväska. barn. att hålla i vänsterhanden när de blygt pekar på päronssmaken med högra. att ta med dem till biografen och se deras fräkninga ansikten bli med rosor på kinderna och strösslad vanilj runt läpparna. det här är första gången jag tänker att det är självklart, att jag vill ha barn en dag. så ler jag. mamman ler tillbaka. och jag ler en gång till.
fastän det känns så svidande svårt att acceptera att jag inte kommer vara hemma till jul och nyår så känns det någonstans så väldans rätt ändå. jag sitter på celie's där jag är stammis nu och får extra mycket på min tallrik och gratis wellington-original-salted-caramel-chocolate i mitt glas och betalar sex dollar i stället för fjorton. jag har bokat airbnb för de sista dagarna i den här staden, och ett första bnb i ubud. jag skriver listor på vad mina kommande veckor ska bestå utav och känner pirr i kroppen utav orden jag ritar i mitt block. yoga. solkyssar. träffa min nya vän olivia. risfält. en bungalow på en nästintill öde ö. veganföda. färgglatt. värme. ashram. soluppgång på höga bergstoppar. snart åker jag. tänker att det är okej om pengarna spenderas och veckorna går här på andra sidan jorden. jag ska passa på. för vi vet båda två att när jag kommer hem kommer jag inte lämna din sida på ett himla bra tag.
i stället för att ta bussen går jag. fastän det regnar går jag. ut genom innerstaden med sin brusiga trafik och människor i varje gathörn. inte för att de inte är trevliga, inte för att de ser stressade ut, på sina skateboards med leenden och ruffsiga lockar och slitna vans. men jag söker andetagen vid havet. går med podcast, går fastän det regnar, går och känner lugnet landa för varje steg jag tar, ut genom storstadssus, mot tystnad och havsbrus.
frissiga lockar och leopardmönstrad kjol, beyondretro-tröja, amerikans accent och en gandalf-pipa i mungipan. hon inspirerar mig, slänger ett leende på mina läppar och får mig att känna mig så himla bra och, liksom härlig i att bara vara hannah. hon knackar på mitt rum och undrar om jag vill se på en film i hop. men det tar tre timmar innan vi äntligen sitter där i soffan, efter fniss i källaren, klädbyte och skrattanfall, hemligheter som om vi vore bästisar på dagis och smarta utbyten utav sånt som vi kan mycket om. jag bjuder på hummus och grönsaksstavar och hon maserar min nacke och beundrar min handflator. att jag har så många sträck där. sträck som tyder på smärta, visdom, kärlek och fantasi. vi har bara känt varandra i timmar. men vi skrattar som om vi känt varandra i år.
min reseagent skriver självklara ord som flyttar in i stora tjocka bokstäver på näthinnan. glöm inte att njuta, hannah. och mitt hjärta är stressat, det vägrar sluta slå sina snabba, hårda slag. och jag är nära till tårar lite för ofta och vill skrika lite för högt. glöm inte att njuta. jag byter snabba andetag mot hårda och upprepar meningen om och om igen. glöm inte att njuta, glöm inte att njuta, andetag, glöm inte att njuta, glöm inte att njuta, andetag. ända tills det känns bättre igen. och det gör det. ett litet rus. ett lyckorus. och tacksamhet, tacksamhet att ha en så personlig agent som bokar om mina flygbiljetter och finns där. och ser mig. ser mig genom oroliga ord och en nervös hemlängtan. tack. / ♡
Blir så inspirerad av det du skriver.
Hur du känner av och iakttar och sedan beskriver det så himla vackert!
