hannah ellen. ❅

morgontankar | jag är en liten själ i ett stort universum. jag är en flicka i en övergång till kvinna. jag är ett hjärta som klappar. för länge och för hårt. jag är fjäderlätt trots att livet är svårt. jag är en ovisshet i en självklarhet. jag är en levande död. jag är en död levande. jag är allt och jag är ingenting. jag är fullständigt förvirrad i ögon som är mina egna. jag är någon att avundas. jag är någon som avundas. jag är en liten själ i ett stort universum. allt jag gör betyder, på samma gång som det inte gör det.

en tanke som väller över mig. som gör mig stum där jag ligger i sängen. det är när en är nyvaken som de mest självklara tankarna kommer.

jag lever som om allting jag gör betyder. i huvudet finns en lista på krav som jag var dag måste uppnå för att vara en komplett människa, enligt mig själv. jag bockar av och känner mig lite bättre. lite mer värdig. värdig det liv jag fick för snart tjugoett år sedan. ett liv som jag i bland vill ska ta slut på grund av dess alla krav och svårigheter. svårigheterna kommer från kraven. och kraven sätter jag på mig själv.

det är jag som tillåter människor bli mer än förbipasserande karaktärer i mitt liv. det är jag som låter de hänga kvar fastän de inte längre spelar någon roll. de finns inte längre med i manuset. så varför dyker de upp i mina tankebanor? deras läppar. deras hud. deras ord som gjorde mig leende. deras svikande beteende. 

allt jag önskar är att de sköljs bort. jag älskar att bada. men blir mer och mer besviken var gång jag kommer upp ovan ytan och fortfarande bär på allt som lika gärna skulle kunna kallas smuts. som de cigaretter jag röker. en i månaden. stannar upp en sekund och tystnar på den soliga uteserveringen där jag och vännerna sitter. blossen är var och än ett självdestruktivt andetag. nu är det okej att vara smusig, säger jag och tar ett bloss till. tänka sig att, när en dyker upp från en sekunds frihet under vattenhytan blir illa berörd över att namnen fortfarande finns kvar i tankarna, när vatten är frihet och att simma är, för mig ett utav livets lyckligaste bestyr, men att en cigarett, att dö långsamt är det ända som tillåter mig att vara smutsig. oren. att ha våra kyssar kvar som minnen på min näthinna. att ha mina felsägningar och elaka ord som undantag. när det, efter ett dopp i det blå kallas för ännu en idiotisk sak jag gör i min vardag.

jag vill inte röka. jag vill inte vara smutsig. jag vill inte tycka att jag är smutsig och därför inte behöva röka för jag har ingen smutsighet att tillåta mig hålla om. jag vill att deras namn ska försvinna ur mitt innre. bli lika lite betydelsefulla som dammet som fyller rummet när vi inte ser. endast om solen skiner rakt på dem blir en uppmärksam på dess existens. endast då kan jag tillåta mig själv att ägna en extra tanke åt dem. när de står där, mitt på torget en augustikväll och samlar kvällssolens strålar i deras kalufser och lockar. 

jag är en liten själ i ett stort universum. det är en sådan övermäktig tanke, egentligen. jag känner mig fullkomligt idiotisk när jag påminns om hur stora jag gör mina problem som egentligen är så små. att kroppsdelar, felsägningar, andra människors åsikter, borttappade prylar och allmän eller innerlig oreda ska få växa upp och kväva hela mig. universom är så stort och om en tittar högt där uppifrån så skulle en inte lägga märke till den där lilla själen som rivs sönder. lilla mig och alla mina problem som egentligen bara är cigarettbloss men som känns ändå känns som en undergång. 

de krav jag sätter på mig själv, de krav jag tror att andra vill att jag sätter på mig själv, de ska jag radera. likaså ska de som inte längre finns med i dagens manuskript raderas. det räcker med mig. jag ser framför mig en stjärna i universum. den är jag. den är min själ. men den lyser först när den är lycklig. den lyser först när det är enkelt att leva. enkelt att känna. enkelt. att. känna. lycka. 

jag är en liten själ i ett stort universum. men jag vill vara en stjärna. med ett hjärta som klappar i hälsosam takt och bara brusar upp över sådant universum också skulle reargera på. jag vill känna mig fjäderlätt. jag vill känna mig självklar. en självklar stjärna på midnattshimlen. jag vill känna mig levande.