det vanliga livet.
alltså, om det där att försöka smyga sig in på det som en ska kalla verkligheten. här på andra sidan jorden får jag bara små små glimtar av det som ska föreställa mitt, så kallade "vanliga liv, riktiga liv" genom bloggar, instagram, klassisars uppdateringar på facebook och små stories från vänner om deras vardagar på hemmaplan.
på samma dag som jag går en tolv kilometers hiking-tur över berg och dalar, smakar vatten ur den renaste bäck, diskuterar kommande äventyr med nya ansikten dricker de där hemma (kanske även du?) kaffe i deras retro-inträdda lägenhetskök, klämmer på klänningar i favoritaffärer och läser på tidningsomslag om världens och landets alla händelser. sådant som jag också skulle göra, om jag var där. sådant jag kommer göra. i sinom tid.
men jag är inte redo för det där ännu. jag kan inte fara tillbaka över haven för att komma tillbaka till samma liv och vardag, tankesätt och tyckande. och jag bestämmer mig, under den sista kilometern, som går rakt genom sagan om ringen-skogen att jag inte kan, jag kan bara inte, åka tillbaka till Sverige igen, utan att ha lärt mig andas, lärt mig leva, lärt mig älska livet där såsom jag lärt mig älska det här.
jag vill finna mina värderingar, tycka att de är tydliga och klara, finna ett tankesätt, som styr mig rakt i stället för runt. så jag kan njuta igen av kaffet i retro-köket, leende välja klänningar på beyondretro och passera förbi tidningskiosken med enkla andetag.
det är min insikt i dag. en dag som förövrigt kan ha varit den bästa i mitt liv, liksom denna vecka varit. men det återgår jag till en annan dag. puss hjärtan mina, följ era drömmar, lyssna innåt och hör din vilja, det är något som ropar på dig, stanna där du hör det, och lyssna tills rösten hörs tydligt och klart.
<3!
