hannah, du vet hon med klänningarna.
DRESS TO IMPRESS | någonstans efter jul kom de in i mitt liv. byxorna. svarta tajta, ett par hade jag. hög midja och slimmade ända ner till vristerna. sedan kom de lite mer "baggy" varianterna. svarta, prickiga, orientaliska mönster och blommor. jag har många sådana nu. alla en storlek för stora, inga som sitter tajt. vad hände med klänningshannah? hon som nästan uteslutande bara had klänningar, och aldrig ett par jeans mer än någon gång i bland?
här om dagen konfronterade mamma och pappa mig med en tanke. jag förstod först då att jag hade gömt mig i byxorna. inte klätt mig i dem. tänk att ett komplex kan få ta över sådär. bli så stort. min pappa är nog den ända pappan i världen som önskar att hans dotter ska klä sig i lite mer tajta kläder. eller nej, inte tajt, snarare smickrande kläder! som klär en! inte gömmer! hannah med klänningarna fösvann så fort. jag försvann. hela våren försvann jag. men i augusti, då tror jag minsann att hannah började komma tillbaka igen.
att ha en syster har ju sina fördelar, om en säger så. i vår gemensamma garderob lägger vi kläder vi använder alldeles för sällan och då är det fritt fram för den andra att ta vad hon vill och bära. som den här klänningen till exempel! ursprungligen från hm, men köpt på myrorna, vill jag minnas.
alltså åh, vad jag kände mig FIN. klänningar, klänningar, klänningar. jag älskar ju mina klänningar! tanken mina föräldrar delade med mig var: gömmer du dig? i byxor och förstora tröjor och skjortor? och jag tänkte att ja, ja, det gör jag ju. gömmer figuren. gömmer hela mig. men inte mer. när jag kommer hem från min resa ska jag absolut låta klänningarna få plats i mitt liv. kan knappt vänta. jag älskar ju mina klänningar. jag känner mig som hannah i mina klänningar. ♥
Kommentarer
Postat av: Emilia
Du inspirerar enormt Hannah!
Postat av: e
känner igen mig så mycket i det där. så glad att jag har människor i min omgivning som förstår, ser, när jag gömmer mig. kram på dig!
Trackback
