hannah ellen. ❅

naked - sera cahoone.

världen, jag lever!! och jag lever så. himla. mycket. i något som känns som en dröm, men som samtidigt är det verkligaste jag någonsin varit med om. och, åh. ♡ | nu ska jag berätta om en dag i förra veckan, då jag såg det vackraste jag någonsin skådat. naturen är sannerligen magisk. tror minsann att jag har det i generna jag. att naturen är min. inte staden. stressen som bott i mitt bröst är borta. och alla hjärnspöken har flygit sin kos för länge sedan. 

 

 

klockan tre, jag tror det var i torsdags, så gick jag ut på en löptur. jag började springa på harry ell track, en track jag inte visste vart den skulle leda, bara att många kiwis (nya zeeländare) brukar ta sig dit för dagens löptur.

 

 

jag trodde verkligen att jag sprang en slinga som skulle, efter kanske en mil eller så ta mig tillbaka hem till harry ell tracks början igen. men så kom jag till en korsning. ett vackert timmerhus, en slingrande väg upp mot bergen, och så en ofattbart magisk utsikt. o-f-a-t-t-b-a-r-t. ♡

 

de tankar som plötsligt slår mig när jag är uppe bland bergen, ser ut över haven. över det naturliga, är hur onaturlig jag själv är. eller snarare, hur onaturlig jag har varit. jag tror inte jag har varit mig själv på en alldeles för lång tid nu. jag kan nästan inte minnas när jag senast kände mig helt okej i mitt eget skinn. 

 

 

tänk dig en vardag utan din klädstil, dina prylar, dina vänner, allt det där som hör till det "riktiga". dit vanliga liv. så är min vardag nu, och det är spännande att se vem jag är under allt det där. jag bor med jättefina människor. jag ser vacker natur varje dag. jag har nästintill samma kläder varje dag och inte mer smink än ett vift med rougen. mediterar. skriver. pratar med den utav boendekamraterna jag kommit lite extra närma. går på yoga. följer inga sociala medier. gör mina gena musikval. först trodde jag att jag avskärmade mig från verkligheten genom allt det här. men kanske är det så, att det här är verkligheten? det riktiga.

 

ett utav mina allra största mål med denna resa var att lista ut vem jag var under all yta. utan stilen, omgivningen, miljön, människorna, medierna, rösterna, vanorna. vem är hannah allra längst innuti? henne vill jag älska. men jag gör det inte ännu. | jag börjar tro att de känslor jag upplever här är inte en avskärmning från verkligheten. att det faktiskt är det verkligaste jag vet. nu ska jag lyssna vidaret på naked (se rubriken) och göra mig i ordning för en ny dag i NZ, i en ny vecka. om förra veckan var den bästa i mitt liv. undra vad den här veckan blir då? och ni då? vad tror ni är det verkliga? hjälp mig gärna med mina grubblerier. vore fint.  ♡ puss

Åhh va fint!! Vad modig du är som vågar göra en själslig resa!! :)<3

Du är en sån inspiration. Jag tror som du, att verkligheten finns där bakom all distraktion.

Jag känner igen mig i vad du skriver. När jag var iväg i våras så lärde jag mig att älska mig själv. Jag gillade hur jag var och det bästa var att är så jag faktiskt är. För jag var själv på mitt äventyr och ingen hade någonsin träffat mig, så de kunde inte döma mig, utan jag fick vara precis den jag är.

fina bilder! :) vad händer idag :)?

fina bilder! :) vad händer idag :)?

asså wow!! den utsikten!! sagolik.

Hej! Det var den här videon jag menade på instagram : http://youtu.be/VjUXhDmfCe4 . Kramar @neatherese