hannah ellen. ❅

svar: ja, jag reser ensam. eller, får jag kalla det självsam? från början skulle jag egentligen haft med mig klara som sällskap, men när hon beslutade sig för att börja plugga i stället så tänkte jag men då reser jag väl själv då! och så blev det så. en måste mellanlanda någonstans när en ska till NZ, och eftersom jag föddes där så tyckte jag det passade sig ypperligt att spendera några extra dagar i singapore när jag ändå var där. det blev tre underbara och väldigt, väldigt varma dagar. 

väl framme här i NZ har jag inte helt och hållet beslutat mig för exakta detaljer, inte ens om när jag kommer hem, men jag har en ungefärlig vision över hur resan ska se ut, och jag tycker om att utgå efter den för att sedan kunna ändra lite längs vägen. men det börjar här, i christchurch där jag ska spendera de kommande tio dagarna innan jag äventyrar vidare igen!

fråga: hur var det att boka boende genom airbnb? kändes det tryggt? hade du ett eget hur eller bara ett rum i ett hus? 

svar: att boka boende genom appen airbnb är så himla enkelt, smart och ja, tryggt! genom att utforska appen kommer du själv se att det finns både ett eget rum, ett eget hem, eller ändast en säng som alternativ att söka efter när du letar ditt äventyrshem!! för trygghetens skull kan du även läsa rekomendationer från andra som bott på samma ställe, vissa har inga rekomendationer alls, vissa har jättemånga. men att äventyra är också att ta chanser i bland. ett boende kan vara fantastiskt, eller mindre bra. det vet du inte förräns du provat! själv är jag supernöjd och har träffat otroligt fina personer genom mitt airbnb. så h-i-m-l-a mycket bättre än hostel, tycker jag!!

fråga: hur mycket tror du en bör ha sparat innan en åker? och har du några tips när det gäller packning? NZ verkar helt magiskt! vad är ditt första intryck?

svar: det där med pangarna beror helt och hållet på vad du vill ha för slags resa, samt hur länge du vill vara borta men när det gäller NZ brukar en säga 10.000 per månad, och då är det inkluderat (förutom boende, resa, mat och dylikt) många, många aktiviteter. allt från bungyjump till helikopterflygning och jag vet inte vad. själv kan jag inte säga så mycket efyersom jag inte varit borta mer än en vecka (hur knäppt? känns som så mycket mer!!) men det är hur som haver det måttet jag planerar min resa utefter. 

packningen ja, själv packade jag superlite! jag rensade ut cirka alla mina kläder och prylar, ja ungefär hälften av mina ägodelar har jag sorterat bort innan resan. det var så skönt. jag älskar att leva minimalistiskt och det är kanske därför jag har cirka INGA kläder med mig? jag har en sjuttiofemliters rygga men den väntar ännu på att fyllas. träningskläder samt tre olika "outfits" är ungefär det jag har i väskan i klädväg. väl hemma ska jag försöka ta en bild samt göra en utförlig beskrivning angående vad jag hade med mig - och vad jag lärt mig i efterhand var bra/mindre bra att packa med sig. to be continued, så att säga.

och ja, NZ är M A G I S K T. fantastisk vacker natur, otroligt trevliga människor, höga berg, grönskande dalar, glittrande sjöar och än är det faktiskt bara början. en vecka på resande fot och jag är redan mycket förtjust i nya zeeland och christchurch. och då säger de att jag inte ens har varit i närheten utav vad jag kommer få skåda längre fram under min resa. åh.

fråga: ska du resa runt i nya zeeland eller vara på ett ställe? hur bor du under resan? hostel? 

svar: som du kanske förstått utifrån svaren ovan så ska jag resa runt. jag börjar med två veckor här i christchurch för att sedan resa vidare genom hela sydön, och därefter nordön. och som du också har förstått bor jag, än så länge inte på hostel utan i ett rum jag hittat via appen airbnb. tips!!

fråga: vill du tipsa om fler appar/anslagstavlor/communitys för platser och happenings att besöka? läste på din instagram att du till exempel varit på en yoga-klass, hur fick du reda på den?

svar: åh! vet ni vad, när jag är tillbaka i sverige igen (alltså vid en dator igen, inte vid en ipad som nu) så ska jag minsann skriva ett gäng utförliga guides och listor med tips för alla framtida travellers!! var bara tvungen att säga det. en väldigt peppande idée tycker jag, eller vad sägs? hur som haver, jag hittade min information främst på tre ställen: ett. facebook. det finns en grupp som heter svenskar i nya zeeland där du både kan få svar på dina frågor samt läsa om andras resor och till och med hitta resekamrater!! här om dagen lunchade jag exempelvis med en svensk tjej som också har hamnat här i lilla (men ack, så underbara) christchurch som jag lärt känna via snz-gruppen. så roligt!! två. pinterset. efter att ha läst en väldans massa om olika resemål och to-do's i snz-gruppen sökte jag upp dem på pinterest.com. exempelvis kunde jag söka på en stad, ett berg eller ett specifikt café just för att kika hur det ser ut och om det lockade mig (jag tycker ju om det visuella, som ni vet) och så pinnade jag det i min, än så länge hemliga pinterest-mapp. supersmart! tre. lonely planet. lonely planet är en bok där det finns allt, allt, allt du vill, behöver och borde veta om ditt resemål. en supersmart bok som verkligen är värda sina lagom dyra pengar. jag visste redan väldigt mycket om NZ innan jag for hit, så än har jag inte införskaffat boken. men däremot köpte jag mig ett exemplar inför min singapore-resa (det finns en lonely planet-bok för alla världens länder och storstäder, i princip) och den har jag använt mig supermycket utav. tips, tips!! verkligen. amazeballs. 

när det gäller yogan så råkar det faktiskt vara så att min hyresvärdinna här i boendet är yoga-instruktör! ödet, någon? så himla fantastiskt. jag fick följa med till en utav hennes klasser, prova på att leka runt på det närliggand egymmet och så gick vi en promenad i parken ihop med solnedgången. åh. 

det finns så många ord inom mig. | ord jag inte ens själv hunnit tänka. dessa dagar, elva kvarstående ska bli mina helande dagar. tänkar-dagar. bara-vara-dagar. än så länge har jag haft hektiskt med olika bestyr. men å andra sidan var det bara två dagar sedan jag ankom hit till chirstchurch. men i morgon ska jag bara sitta och se bortåt bergstopparna och tänka, skriva, dagdrömma och kanske inse att jag faktiskt gör det här. p å  r i k t i g t.  ✿

första dagen i christchurch var det kyligt och krispigt. som en tidig vinterdag ungefär. eller höst. det här är vägen ner till mitt boende. det är ju inte vinter, utan vår här. ser du körsbärsblommorna? här växer även påskliljor och alla de vackraste blåa vårblommorna som jag tyvärr inte kan namnet på.

ett vykort från måndagens kvällspromenad. chashmere, heter stadsdelen där jag bor. hittade mitt hem i airbnb-appen, världens bästa app för att hitta billiga och spännande boenden över hela värden, till ett mycket värt pris!! 



och solnedgången från samma kvällspromenad. magiskt. högt uppe ovan molnen. med bergstoppar vid horisonten. jag tror knappt att det är sant var gång jag ser ut över naturens skapelser. tappar hakan.

SINGAPORE | dag ett, eller ja. det är dag två nu (lördagskväll, klockan är nio här) men vad jag tänkte visa, och berätta om är min allra första dag här i storstaden. då jag trodde jag vandrat in i ett disneyland, tränade upp min beslutsångest och grät fastän ingenting är sorgligt. mest jätteroligt och jätteläskigt på samma gång.

 

DRÖMMER JAG | ladies and gentlemen, it is time for take-off. om cirka tio minuter ska jag packa in min stora sjuttiofemliters-rygga i bilen och åka mot köpenhamn och kastrup flygplats. det är alltså dags nu. och jag är så himla, himla pepp! singapore blir mitt första stopp där jag ska mellanlanda och turista i två dagar innan jag flyger vidare mot nya zeeland. jag hinner inte skriva så mycket mer nu. har små mycket tankar jag vill dela. sånt som handlar om det jag lämnar bakom mig, det jag önskar att ha framför mig, om att komma över, om att bestiga berg, om tårar och om skratt. men för nu blir det ett tillfälligt hejdå, innan vi hörs igen. från singapore! tänka sig! ni vet väl att jag föddes där? japp, back to the roots. åh! är det här verkligen verklighet? ha det fint! PUSS

jag skriver ut papper köper nya löparskor börjar lägga fram kläder och laddar ner spellistor. jag träffar nya och gamla vänner passar på att besvara bortglömda mail och kramar om familjen extra hårt. jag avföljer så många jag på instagram jag bara kan tar bort bokmärken och läser inga bloggar. jag skriver ner frågor jag vill besvara köper anteckningsblock och skriver en att-läsa-lista. jag börjar göra mig redo.

de kommande månaderna kommer den här bloggen bli väldigt mäktig för mig. jag planerar på att skriva ner allt som känns och har känts. saker som ömmar, sår som svider och människor vars röster som ännu ekar i mitt huvud. allt jag behöver komma över måste det få skrivas om. och det jag upplever, det jag känner allra längst in på det innersta vill jag skriva om. om det så chockar den som läser eller om det är absolut och fullkomligt ointressant så måste det få skrivas om. 

kanske är det att ta i, men jag ser verkligen den här resan som ett slut och en början. en vet kanske om mina tidigare dalar. jag har inte brytt mig om att få diagnoser på vartendaste litet pang, men utbrändhet och depressioner känns. och allt utgår någonstans från den där ätstörningsdiagnosen, ett papper som en dag lades i min sjukvårdsmapp och som inte blivit sönderrivet sedan dess. 

 

mina föräldrar önskar sig i julklapp att jag kommer hem i december igen. det blir tre månader. själv har jag en biljett, som visserligen är ombokningsbar men som inte tar mig till sverige förrän i april, tvåtusensexton. i nya zeeland är det sommar i januari-februari. och den vill jag gärna uppleva. och av någon mycket underlig anledning känns det lite som ett underlag att fara hem tidigare än så. fastän jag jämt säger att det faktum att jag kommit i väg i sig är en fantastisk resa, och ett stort steg.  jag ska försöka att lära mig se mer innåt, och utgå från vad jag själv vill, och är redo för. kanske stannar jag i en vecka, kanske i ett år. vågar inte bestämma mig mer än så. 

jag är hur som haver väldigt tacksam för att jag har ett egen liten värld att komm hem till. vänner skola jobb familj släkt framtid och till och med en kärlek som inte är en kärlek än men som också, om så bara litegrann finns i visionen om vad jag ska fylla mitt liv med när jag kommer till sverige igen.

nej, nu ska jag resa. jag ska se vackra vyer tänka fundera le meditera ha roligt skriva läsa böcker och promenera. jag är så otroligt redo, peppad och, när jag tänker på det, resan och vad jag vill med den; glad. jag har inte varit glad på länge. visst har jag skrattat, visst har jag kramat, visst har jag känt lyckorus. men det var himla länge sedan jag känder mig sådär riktigt glad. jag kan inte minnas senast faktiskt. 

jag kan inte hjälpa det. det sitter i mig. i mina nervbanor och i mina gener. 

på högskolan, i en kurs i neurovetenskap lärde jag mig hur det finns en depressionsgen. en gen som, på ett sätt som jag inte just nu kan minnas gör att det är lättare för vissa människor än andra att drabbas av depression och nedstämdhet. min syster och jag diskuterar ofta vårat innersta, och hur vi liksom kan tycka att någonting är, men inte riktigt känna det. saker kan vara underbara, men innuti känns det tillstundom mycket mörkt. tänk dig en blommande, grönskande äng. gräset doftar och små droppar av nattens regn glimmar utav de strålar som solen skänker på trädens alla blad. blommorna doftar också. ett täcke av regnbågsfärger. violer, lavendel, stora solroser, valmo, röda rosor, pelagonier, pioner och en spegelblank damm där de mest otroliga näckrosor simmar ovan det renaste vatten du sett. 
tänk dig att du tittar ned under jorden, där rötterna till regnbågsängen gror är jorden mörkare och ännu längre ner under ytan blir allting så mycket kallare och mörkare. jorden blir hårdare. svalare. för varje sekund du färdas ner under jordens yta blir din hud knottrigare då all luft omkring dig blir kallare. kvavare. tills du kommer till kärnan.

nu må detta vara en ganska så målande bild. och den visar mest de extremaste stunderna. men det är lite såhär det är. jag har mycket svårt att känna en otrolig lycka, genom att bara leva ett "helt vanligt" liv. jag mår inte bra av att vara alldeles för uppkopplad vid sociala medier, jag klarar inte av att visstas i alla typer av miljöer och stress påverkar mig mycket mer på det jupaste innre, än hur jag agerar utåt. nedstämdheten har "hjälpt" mig hamnat i självdestruktiva situationer, även relationer. och det är dags nu, att jag odlar med en betydligt varmare jord. en mer äkta jord. regnbågsängen är ett konstverk. det fantastiskt gröna gräset är i själva verket ett konstgräs. solrosorna av plast. näckrosdammens vatten är egentligen en skiva av plast som skapar en illusion av vatten. den kalla jorden gör att lycka inte kan odlas, hur mycket solen än skiner på träden vissnar löven alldeles för snabbt. de hinner inte ens bli gula. sådär guldigt, glimmrande, höstigt gula.

syftet med min resa är inte så mycket att besöka hobbiton, hoppa bungyjump, simma med valar eller bestiga berg. självklart vill jag göra allt det där, mer än gärna. men det viktigaste är inte vad jag upplever, utan vad jag känner. syftet med min resa ÄR att gå in på mitt allra innersta och börja odla för en lycka som är på riktigt. om det så är det sista jag gör så ska det vara så. jag vill göra mig glad igen, och det är nog därför som det är så självklart för mig att göra den här resan själv, egentligen. 

trots det, så hoppas jag att ni, dryga tusentalet som följer och läser min blogg varje dag vill följa med mig. vill höra, se, läsa och lyssna på min resa. även fast den är mer innerlig. att skriva har länge varit min bästa medicin och att jag i just detta nu låter några tårar tränga fram ur ögonvrån är ett starkt tecken på det. nu börjar det. om fyra dagar sitter jag på planet, om fyra dagar är jag på väg. nu börjar det. förändringen. förbättringen. att bli glad, igen. 

F R Å G A | finaste hannah! jag måste fråga. jag ska antagligen åka till sydostasien/australien/nya zeeland (oklart ännu) i vinter. själv som du. jag bara måste komma iväg, du vet hur kroppen kräver det? men jag vet inte hur. var. vad jag ska göra. om jag ska vara på ett ställe hela tiden eller några stycken eller mer backpacka runt. jag vill se en annan del av världen, leva ett annat liv för ett tag. inte lika länge som dig tror jag, en-två-tre månader kanske. men jag undrar. hur tänkte du när du valde nya zeeland? förstår att du inte har planerat i detalj men vad tror du att du kommer ägna dig åt under din resa? och hur påverkades dina val av att du ska resa själv? fint om du vill svara. jag har följt dig sen coffeeworld's början och tycker så så mycket om dig och allt du skriver. <3

---

åh. jag förstår hur du känner. det finns de som är ganska imponerade över hur jag valt att resa utomlands, själv. men sanningen är att jag inte har något annat val. jag vet inget annat än att jag måste. jag. måste. göra. det. här. hela kroppen skrek när jag tänkte på att gå tillbaka till plugget i höst. och den skriker ännu. det får bli senare. nu behöver jag vara själv, någon annan stans. för ORKAR helt ärligt inte mer kärlekskrångel, pluggstress och v-a-r-d-a-g. jag behöver en resa och jag behöver den nu.

jag har en ombokningsbar flygbiljett som tar mig hem från nz i april nästa år. men, beroende på hur mycket pengar jag lägger på de första månaderna så kan det bli tidigare. jag planerar alltså på att vara i väg 4-6 månader ungefär. hittills har jag bara planerat de första par månaderna, jag har skrivit ner en liten önskelista på platser och aktiviteter att bocka av, både på syd-ön och nord-ön och det är väl den jag tänker gå efter. jag är ganska äventyrslusten av mig och älskar allt som heter hav, berg, utsikter och vackra vyer. tänker besöka många nationalparker och gå olika vandringsleder, men även åka på valsafari, hoppa bungyjump och sådant turistigt. på vissa platser planerar jag att stanna en längre tid. bara vara i ett par veckor. läsa böcker. tänka. promenera. meditera. 

att det just blev nya zeeland är inte helt min förtjänst. jag skulle egentligen åka med klara. hon är också sagan om ringen-fan, precis som jag och pratade ofta om de vackra landskapen som hon ville besöka. vi började dagdrömma om resan tillsammans och när vi skildes åt i början av sommaren så var det ganska så bestämt att det var en resa till NZ vi ville göra i höst. idéen växte i mig. jag som hade haft en så tuff vår ville inget hellre än att åka i väg, så när hon en dag sa att hon ändrat sig tog jag drömmen i egna händer och började göra research och planera. och det var då jag blev kär. alltså, kolla på pinterest, googla, läs bloggarna och du ska få se. SÅ OTROLIGT VACKERT NYA ZEELAND ÄR. jag vill bita mig i stortån av förtjusning varje gång jag ser bergen, dalarna och de stjärnklara himlarna!!

som jag skrev ovan så händer det att människor tycker jag är tuff som reser själv, men från mitt perspektiv är det egentligen precis tvärt om. i mitt eget sälskap är jag jämt i min comfortzone. att resa med andra däremot, hjälp så kravfyllt det kan bli då! jag är väldigt trygg i mitt eget sälskap, så att resa själv, det känns mer bekvämt än något annat. 

till dig, eller någon annan som känner för att äventyra lite i höst och behöver hjälp med att, liksom komma i gång kommer här ett gäng tips:

✈ hej pinterest!! | sök runt bland olika resemål som du är nyfiken på. kanske tokyo eller new york? sydamerika eller brasilien? en tur runt i asien? volontära i afrika? eller varför inte nya zeeland, indonesien eller australien? tänk inte mer än INSPIRATION just nu. låt dig inspireras. gör en mapp med alla dina drömresemål och sök dig fram efter vad som lockar dig mest. 

✈ se inåt | varför behöver du resa? vad kan resan göra för dig? själv behöver jag perspektiv. perspektiv på allt som är hemma. jag behöver stänga av mig från sverige och min värld här så mycket det bara går och se vem jag är utanför normerna, idealen, samhällets osynliga regler och krav. dessutom behöver jag komma över. komma över trasiga hjärtan och svidande sår. vare sig det är jag själv eller andra som skadat mig. därför tror jag att jag valt en plats där vackra vyer och självsamhet är stort fokus (till skillnad från människor och fest). 

✈ d i s k u t e r a | prata ut om dina känslor, funderingar, tankar, idéer och rädslor med någon som kan hjälpa dig finna en riktning. kanske mamma eller morfar, kanske en kurator eller psykolog, kanske en vän, eller kanske mig? jag hjälper gärna till och bolla idéer (i sådana fall: följ min facebook-sida och skriv ett meddelande till mig där). det kan vara väldans hjälpsamt att sortera ut alla tankar och på så vis komma fram till vad för resa du egentligen är ute efter.

✈ KOM I HÅG | att det här är DIN resa. ingen ska få lov att säga till dig hur den ska se ut, vad du borde eller inte borde göra och vilka personliga gränser du bör tänja. självklart är det utmanande för mig att resa till NZ, och jag skulle absolut utmana mig mer genom att resa med ett stort gäng andra människor, bo på hostel fulla av andra äventyrarkidz. men någon måtta får det vara. det är bara en själv som vet hur stora steg utanför comfortzonen en är redo att ta. 

✈ börja planera. | om ens bara på skoj! så fort du fått en idé om hur du vill att ditt äventyr ska se ut, börja planera. det är ett jättebra sätt att känna på hur det skulle vara att genomföra äventyret. kika på platser du vill åka till och vad du vill göra där. googla, läs forum och bli medlem i olika fb-grupper (såsom "svenskar i nya zeeland") för att läsa vad andra funderar på gällande sin resa. 

✈ OCH DU? | och om du inte trivs på din resa - åk hem. det är okej. att bara ge sig i väg är ett stort steg. och det kan i bland vara äventyr nog. en vet aldrig förrän en provat, eller hur? så. börja på pinterest. tag ett steg i taget. försök stänga ute borden, måsten och känn, känn, känn efter vad du, du, DU vill!! jag finns här och hjälper gärna. ställ en fråga nedan eller klicka dig in på min fb-sida och ställ en fråga där. och tusen tack för de fina orden om mig och mina skriverier, blir så himla varm och pirrigt glad. så fint av dig. TACK ♥ 

☠ ✿ ☮ | ibland blir jag helt jävla galen på mig själv. orkar inte en sekund till av mina tankar och mitt sälskap. håll käft säger jag till mig själv och blundar. försöker meditera, i lotusställning framför ett tänt ljus men inser snart att det är inte det som kommer hjälpa mig nu. jag behöver action, göra något åt den galenskap som är det bråk som jag för mellan mig och mig. om det är något jag är rädd för inför min resa i höst så är det just det. att bli helt jävla galen på mig. 

allt det där som gör ont i mig nu är inte mitt fel. jag vet det, men jag glömmer ofta bort att tänka den tanken. i våras sa jag ja till alldeles för mycket och blev tja, faktiskt utbränd, för andra gången, på köpet. fortfarande kan jag vakna upp på morgonen med ett tryck mot bröstet. delvis utav stress men också utav sorg då det tog så mycket av mig. att inte tänka på mitt inre, mitt välmåend utan att bara springa efter borden, måsten och vad andra vill tog så mycket utav mig att det som blev kvar var ett stort dumt tryck mot bröstet. 

många utav de där sakerna jag ja ja till var på grund av vilka krav jag tyckte mig ha från andra. jag vågade heltenkelt inte ställa mig upp och säga ifrån. så många gånger tårarna brände bakom ögonlocken när vi avslutat våra möten med den föreningen jag medverkade i under den tiden. jag hade sagt ja fastän jag inte hade varken tid, kraft eller kunskap till att göra det som skulle göras. och när de frågar hur jag mår så biter jag i hop. 

alla de där morgnarna jag vaknade upp och inte ville mer. ville inte gå till föreläsningarna, ville inte äta frukost, ville ingenting för ingenting var roligt, allt var jobbigt och bröstet värkte. jag körde bara på.

åh, jag vet inte vart jag ska komma med detta egentligen. i öronen spelas the lord of the rings - two towers soundtrack och på himlen kämpar en sol med att hålla sig strålande när himlen blir molningt vit i väntan på den åska som ska dundra i kväll och jag sitter på altanen och bara är, är, är. jag har semester, inget jobb kvar och bara två saker på att-göra-listan som liksom m-å-s-t-e göras och trots att det bara är två ynka ting så har jag tryck mot bröstet. och jag vet, med erfarenhet att det är på grund av utbrändheten. jag har blivit så otroligt stresskänslig på grund av den. åskan smyger sig närmare. jag biter i hop för att inte få ett utbrott.

den tionde september reser jag. och då reser jag själv. jag har ingen annan att förhålla mig till. vill jag så gör jag. vill jag inte så gör jag inte. och jag tänker i dag att det är precis det min resa ska symbolisera. ett startskott för en ny del utav mitt virrvarr till liv. för jag vet att om jag inte mår bra så kan jag inte göra bra. och även om jag är en fantastisk person med flera bra egenskaper så är jag ingen övermänniska. jag kan inte säga ja till allt för jag klarar inte allt. ingen klarar allt.

alla dessa bråk jag för mellan mig och mig. alla dessa borden och måsten och krav, som kommer både innifrån och utifrån. de ska jag radera. förvandla tunga stenar till vindpustar. finna ett sätt att våga ställa mig upp och säga i från. säga nej, jag kan inte. både till mig själv och till andra. inifrån och utifrån. vi lever i ett samhälle där en ska vara någonslags övermänniska, som kan allt, klarar allt. är bäst och vackrast. ingen är bäst eller vackrast. jag är inte bäst eller vackrast. men jag är bra och vacker. och någonstans får det vara nog. får det vara okej.

och med de där orden släpper trycket mot bröstet lite grann. jag låter att-göra-listan vila tills i morgon och tar tiden att ta hand om mig själv i stället. | rubriken kommer från låten gypsy med fleetwood mac. tycker den passar sig när en inväntar en resa. take care. xx

---

INTE BARA FÖR ÄVENTYRET. ☮ ✈ ☼ ☯ | den tionde september lyfter jag från sverige och påbörjar det som är planerat till att bli sex månaders äventyrande på andra sidan jorden. jag far själv. men inte ensam. jag har saknat att vara själv. mitt eget sälskap är jag så otroligt bekväm med, men på den senaste tiden har detta sälskap känts mindre tryggt, och mer avlägset. jag har gjort val som gjort mig mer ont än gott. och jag har prioriterat som i en förvirring. låtit människor stå på första plats utan att de har gjor sig det minsta (och då menar jag verkligen det minsta) förtjänta av det. och glömt vad som är viktigt. viktigt för mig. vad det nu än är. i need to sort out my priorities. ungefär så. 

i bland undrar jag om det är en ända stor flykt jag plannerar. för i ärlighetens namn, om jag skulle stanna kvar i sverige vet jag inte vad jag skulle göra. ingenting lockar mig. jag tycker absolut att jag valde rätt program förra hösten, men jag har inte en endaste liten cell i min slitna kropp, inte en endaste liten gnista i min själ som orkar plugga i höst, inte på den nivån som nevrovetenskap och psykologi kräver. jag har slitit ut mig totalt tre gånger om och jag behöver något alldeles och helt annat för att ta igen. jag åker till nya zeeland för energipåfyllning, för upplevelser, och för att liksom göra min grundtrygghet stadigare, och finna vad jag verkligen bryr mig om här i livet.

 

och vilka. för i kärlek leta jag jämt fel. och i vänskap ser jag jämt mellan fingrarna. i need to sort out my priorities. den där innerliga tryggheten, självsäkerheten. jag vill odla den, låta den växa, låta min insida blomma. jag vill bli stark igen. efter alla krig och sår. 

en resa över haven. på utsidan, och insidan.